Publicerat 14 september 2022

Tina fick diagnosen typ 1- diabetes när hon var 27 år.
- I och med att jag jobbar inom vården förstod jag att det troligtvis var diabetes som jag hade fått. Och jag tror att det troligtvis då har legat länge i min kropp, säger Tina.


För cirka 30 år sedan blev Tina Johansson, 56 år, törstig, trött och gick ner i vikt. I och med att hon då jobbade inom vården förstod hon att hon troligtvis hade diabetes och fick en läkartid. Hennes blodsockervärde visade då på långt över 20 och fick diagnosen typ 1-diabetes. Under åren har hon varit sjuk i omgångar med bland annat urinvägsinfektioner, som hon fick första gången i tidig ålder.
Emellanåt har hon fått jobba halvtid för att hon inte har haft någon ork och orkar inte jobba heltid längre.
- Jag har försökt tre gånger att få jobba halvtid och ha sjukbidrag, men jag får inte det.
Hon har även haft borrelia tre gånger och har dåligt immunförsvar, och för 15 år sedan fick hon även problem med värk i muskler och leder.
- Jag har reflekterat över min värk i muskler och leder och blir stel fort. Jag tror att det har med min diabetes att göra. För två år sedan fick jag fibromyalgi och har även haft frozen shoulder i båda axlarna, samt har problem med min mage, som blir uppsvälld som en ballong.
Med sin nervvärk under foten gick hon till en homeopat, vilket gjorde att det blev bättre.
- Men jag kan inte leva ett normalt liv. Jag har fortfarande jättemycket värk i min kropp.

Fick en Libre-sensor för tre år sedan
Tina har alltid tagit insulinsprutor och har fortsatt med det.
- Jag har valt det själv för att jag vill ha koll på läget, fortsätter Tina.
Med sönderstuckna fingrar, fick hon för tre år sedan till slut en Libre på armen.
- Ingen hade sagt att jag kunde få en knapp, utan det var jag själv som behövde be om det.
Att ha koll på sitt blodsockervärde utan att sticka sönder sina fingrar känns bra för Tina, då hon alltid har haft höga blodsockervärden på morgonen.
- Man lär sig att känna sin kropp och alltid ligga steget före och planera sin dag. Det går tyvärr inte att göra spontana saker.
När hon blir sjuk påverkas även hennes blodsocker som då åker upp och ner. Förutom hennes komplikationer har hon även hamnat i koma en gång, då hon var på en möhippa och började slå i väggen på natten. Tack och lov hörde hennes kompisar det och ringde på ambulans som tog henne till sjukhuset.
- Jag var då inte kontaktbar och minns inget från händelsen.
Även när det gäller kosten så påverkas hennes blodsocker.
- Jag äter nästan allt och äter bra. Vanlig husmanskost med fisk, kött och grönsaker. Och sen mår jag bättre när jag äter soppa, då ligger mitt blodsocker bra. Och när jag ska på kalas och äter tårta, då får jag ta mer insulin, för man måste ju kunna leva också. Och så tar jag ett glas vin och en öl ibland.
Tina har alltid gillat att träna, men med muskelvärken är det lite svårt. Men hon försöker ändå gå på sina promenader, då hon mår bra av det.
- Men periodvis är jag seg i huvudet och trött. Jag orkar inte lika mycket längre. Under de senaste 15 åren har jag blivit sämre. Hur ska jag orka jobba till jag blir pensionär, frågar jag mig. För min kropp är trött, vilket jag oroar mig för, avslutar Tina.

Tips till andra typ 1-diabetiker:
- Tänk på dig själv. Du behöver tid för återhämtning. Dra ner på farten, för det tar lång tid att återhämta sig.
- Var noga med att kolla ditt blodsocker.
- Ät bra. Kosten är A och O.
- Rör på dig.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat