Publicerat 7 oktober 2019

För Thelma Sagerfeldt-Eskilsson, 17 år, har inte hennes typ 1-diabetes varit något hinder för att välja att boxas på elitnivå. I dag är hon med i landslaget och tränar upp till sju pass i veckan där hon har vunnit ett antal tävlingar genom åren.

- När jag boxas så är det mycket adrenalin, och då får man ta insulin därefter, säger Thelma.

När Thelma Sagerfeldt var två år och betedde sig konstigt och fick eksem samt andra besvär som inte försvann blev hennes mamma orolig. En släkting till hennes mamma sa då att hon borde kolla upp det och fick en tid på vårdcentralen. Där tog de då ett urin- samt blodprov som visade på att hon hade alldeles för mycket socker och skickade henne till sjukhuset i Lund. Hon fick då diagnosen typ 1-diabetes. Thelma och hennes mamma blev då inlagda på sjukhuset i tre veckor.
- Allting blev så komplicerat då mamma fick ligga inne med mig, fortsätter Thelma.
Efter tre veckor fick hon komma hem och fick börja ta engångssprutor med måltidsinsulin. Hennes mamma fick då skriva lappar och började föra loggbok över hennes måltider och lärde även dagispersonalen att föra loggbok.
- Dagispersonalen blev även informerade vad de skulle ge mig för mat och fylla i blodsockret i loggboken.

Vid tre och ett halvt års ålder fick Thelma en pump, som hon lärde sig att hantera själv.
- Det var bra att jag fick lära mig det tidigt så att jag fick in rutinerna på rätt sätt och jag mådde bra i det.

När hon började i skolan var lärarna snälla och förstående, att hon ibland var tvungen att äta något i klassrummet, där Thelma ville ha ett öppet klimat från början.
- Det blev en bra start där jag tog mitt ansvar och det kändes skönt att känna att jag hade kontroll själv, där alla var förstående.

Började tävla i boxning vid 13 års ålder
När hon var elva år började hon att boxas. Först var det bara på lek, men med åren blev det mer på allvar. Thelma hade innan hållit på med olika sporter och när hon flyttade från Sjöbo till Ystad och hittade ett ställa att boxas på så började hon träna där.
- Jag hade bra fysik och kunde prestera bra på träningarna och tyckte att det var superkul att boxas. Jag tyckte det var kul från början och då fortsatte jag, förklarar Thelma.

När hon var 13 år började hon att tävla i boxning.
- Det gällde att ha bra teknik och inte slå hårda slag där det i början var diplomkategorier. Det var kul och utmanande på samma gång. Jag kände mig bekväm i min boxning.

Under åren har hon vunnit i många diplomkategorier som har gjort henne sporrad att fortsätta.
- När jag vann diplom-SM när jag var 14 så tänkte jag att jag måste ju vara duktig på detta.

Med tre SM-guld, Golden Gold Championship och silver i nordiska mästerskapet går hon framåt hela tiden. Hon har varit på träningsresor och utlandstävlingar i bland annat Finland, Polen och i Riga och tycker det är kul att tävla utomlands. Och när hon vann ungdoms-SM så blev hon uttagen i landslaget och har sedan dess tränat och tävlat på elitnivå.
- Att få boxas utomlands ger mig väldigt mycket.

Att resa i Sverige med typ 1-diabetes har inte varit något problem, förutom när hon var i Borås på en tävling då hennes insulin tog slut.
- Då hade jag panik. Jag ringde då sjukhuset där, som fick komma med ampuller till mig.
När hon reser är hon alltid noga med att ha med alla papper och intyg på att hon har diabetes.
- Jag har alltid allt förberett, där jag packar med extra av allting och har exakta namn på allting, och tänker att det här kommer att gå bra, det löser sig.

Adrenalinet påverkar insulinet
När Thelma tävlar har hon varken sin pump eller Libre-sensor på sig. Så det är väldigt noga med att hon tar rätt insulindos innan match i och med att adrenalinet höjer hennes blodsockervärde.
- Om jag tar en banan innan match måste jag fråga mig om jag behöver ge mig även insulin. Jag får prova mig fram, där det är bättre att ha för högt blodsockervärde och korrigera det efteråt än att riskera att få för lågt blodsocker, förklarar Thelma.
Trots sin hårda träning med upp till sju träningspass i veckan har hon för det mesta mått bra med sin diabetes, förutom några enstaka gånger då hon har varit på träningsläger och svimmat en gång samt tappat medvetandet vid några tillfällen.
- Första gången var det jobbigt. Men jag försöker att ta hand om min diabetes, både i vardagen och även långsiktigt, för att må så bra som möjligt.

Framöver är det många hårda träningspass och tävlingar som väntar för Thelma. Men hon tycker det är kul och satsar allt på sin boxning.
- Jag vill göra detta och då får min diabetes helt enkelt hänga på, avslutar Thelma.



Tips till andra:
- Gör det du vill. Vill du boxas så gör det. Våga är det viktiga. Funkar det inte första gången, prova igen.
- Styr inte ditt liv efter din diabetes.

Text: Ann Fogelberg
Foto
Privat