Publicerat 28 februari 2024

När Elin var 17 år fick hon diagnosen typ 1-diabetes. I dag är hon 35 år och i sommar ska hon simma runt Trysunda vid Höga Kusten för att uppmärksamma diabetes och samla in pengar till diabetesforskningen.
- Jag har simtränat en del under gymnasietiden och började simma mer aktivt i somras vid Trysunda. Det var där som tanken föddes, säger Elin.


Det var vid mellandagarna under julen, när Elin var 17 år, och fick de klassiska symptomen som att hon alltid var törstig och kissade mycket, som hon förstod att något inte var som det skulle. I och med att hennes farfar har typ 2-diabetes, så kunde hon testa sitt blodsocker på hans mätare, vilket visade på 30.
- Jag åkte in till vårdcentralen, men de skickade hem mig och sa att vi tar det efter mellandagarna. Men min mamma sa att nu åker vi in akut. Vilket var tur, fortsätter Elin.
Efter en vecka på Örnsköldsviks sjukhus fick hon komma hem.
- Jag bodde hemma under den tiden, så det kändes tryggt.
Elin började med sprutor och för drygt tretton år sedan gick hon över till pump.
- Nu har jag en Medtronic mini 780, vilket gör stor skillnad, där jag kan slappna av lite mer.
Hennes blodsockervärde har under åren inte varit så stabilt.
- Det är nästan bara under mina graviditeter som blodsockret varit stabilt, då man ”måste” ha bra blodsocker för barnet i magens skull, men det var väldigt slitsamt och stressande och inget jobb man orkar göra hela livet. Men samtidigt var det jättekämpigt, då blodsockret steg vid varje stresspåslag. Och när de stängde BB i Örnsköldsvik och jag istället fick åka till Umeå och föda, blev stressen ännu större.
Stressen påverkade henne under hennes andra graviditet så mycket att hon hamnade i koma.
- Jag kände inte själv att jag blev låg på natten, då min ex-man inte fick kontakt med mig, men han lyckades få i mig socker så att jag kvicknade till. Det var tur att min man var vaken och fick liv i mig.
Annars har det inte varit några komplikationer, förutom en liten ögonskada, vilken har gått tillbaka av sig själv.


Simma runt Trysunda
Under Elins uppväxt var hon ute mycket vid föräldrarnas sommarstuga på fastlandet vid Höga kusten, en halvtimme från Trysunda. En av Sveriges vackraste öar, längst ut i havsbandet.
- Det är så vackert där. Jag tycker om det njutbara. Att bara simma och känna in. Vattnet är så klart och algfritt, berättar Elin.
I somras när hon simmade där föddes tanken att hon skulle simma runt ön och samla in pengar till diabetesforskningen.
- Jag blev så taggad att träna och tänkte allt eller inget. Att gå in för träningen och få ner mitt blodsocker.
Så i sommar ska hon simma de sju kilometrarna runt ön och samla in pengar till diabetesforskningen.
- I november köpte jag ett årskort på simhallen i Örnsköldsvik, där jag kör två till tre pass i veckan samt styrketränar.
Under hennes träning lär hon sig mycket om sin kropp och hittar rutiner och knep för att få till sitt blodsocker.
Hon beräknar att det kommer att ta minst sex timmar att simma runt ön, med flera stopp på vägen för att kolla sitt blodsocker och fylla på med insulin eller socker.
- Jag har inte tänkt ut upplägget ännu, men det kommer bli en blandning av crawl och bröstsim, där jag har tagit in en simtränare och en PT som tränar styrka med mig.
Tanken är att simningen ska ske i slutet av juli eller i början av augusti.
- Det är många som har hört av sig och vill simma tillsammans med mig. Bland annat en diabetesläkare. Så det är lite spännande.

Mer vegetarisk kost
Elin har också börjat ändra på sin kost inför all träning, där hon under många år valde en kolhydratsfattig kost, och mådde bra av mycket grönsaker.
- Jag har aldrig gillat blodiga biffar utan istället ätit mycket sallad och varit mer nära en vegetarian. Men under de senaste veckorna äter jag nu mycket kolhydrater och protein samt proteinpulver, förklarar Elin.
Med tanke på hennes jobb som fotograf har det varit oregelbundna tider, vilket så klart har påverkat hennes blodsocker. Men nu är hon taggad inför simningen i sommar och satsar helhjärtat på den.
- Min diabetes har varit krånglig hela livet, men jag hittar alltid lösningar och ser fram emot simningen i sommar, avslutar Elin.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Jonas Forsberg