Pär Zetterberg har spelat fotboll på proffsnivå trots sin diabetes

Pär Zetterberg, 48 år, född och uppvuxen i Falkenberg, började spela fotboll när han var sex år och var en av våra talanger i svensk fotboll under 1990-talet. När Pär Zetterberg var 19 år, mitt i sin karriär som fotbollsspelare, fick han beskedet att han hade diabetes typ 1, vilket kom som ett brev på posten. Det blev så klart en omställning för Pär som då bodde i Bryssel och var ungdomsproffs i RSC Anderlecht.

Cirka en månad innan hade han varit på träningsläger på Kanarieöarna och blev stämplad på foten och fick en skada som blev en inflammation som inte läkte på en månad. Han började bli trött, kissade mycket och gick ner åtta kilo på två veckor och förstod att det var något som inte stämde. Väl tillbaka i Bryssel skulle han gå på bio som han alltid gjorde på söndagar och vräkte i sig både hamburgare och pizza. Och när han skulle väga in sig på måndagen, som de alltid gjorde, så hade han ändå gått ner ett kilo. Han åkte då in på sjukhuset där det visade sig att han hade fyra gånger så mycket socker som han borde haft och fick diagnosen diabetes typ 1. Hans första läkare var inte så bra så han bad klubben att få en ny, vilket blev en positiv vändning för Pär. Han träffade då en läkare som han fick stor respekt för och som han än i dag har kontakt med.
- Det är väldigt viktigt att man får ett bra förtroende för sin läkare, säger Pär.
Hans fråga till läkaren var då, ”Kan jag fortsätta spela fotboll?”. Varpå läkaren svarade Pär att han kunde fortsätta spela fotboll bara han skötte sig och inte förskönade sjukdomen. ”Det är en farlig sjukdom, men så länge du tar dina sprutor och sköter om dig så kan du fortsätta spela fotboll. Missköter du dig får du ett helvete. Men sköter du dig så kan du få ett bra liv.” Vilket Pär har tagit till sig.
På den tiden var sprutorna annorlunda än var de är i dag då han även gick på kontroll en gång varannan månad. Han fick även fylla i papper och skriva ner sina resultat i böcker. Insulinet verkade då inte så snabbt som det gör i dag, då det kunde ta upp till fyra timmar innan det verkade. I dag kan det verka redan efter tio minuter.
- Du fick lära dig hur mycket du skulle spruta in. Jag fick ställa mig frågor som, hade jag sovit bra, är det varmt eller kallt ute, för att ha koll på hur mycket insulin jag skulle ta.

Ungdomsproffs i Belgien som 16-åring
Pär började sin fotbollskarriär i Falkenberg FF och kom senare med i Svenska landslaget. När han var 16 år blev han plockad av scouter till Bryssel som ungdomsproffs i RSC Anderlecht, mestadels som innermittfältare, det vill säga på position tio. Det blev även en tur till Olympiakos i Aten i tre år. Men Bryssel kändes mer hemma för Pär som kom tillbaka till Bryssel 2003.
- Ibland fick jag sockerkänningar och ramlade omkull, men det har bara hänt på träningar, aldrig på matcher, förklarar Pär.

År 2006 slutade Pär spela fotboll, men var ändå kvar i Bryssel och jobbade där till 2009, då han flyttade tillbaka till Falkenberg, där han bor i dag. Enligt Pär så har ingen i hans släkt diabetes, men han är glad att hjälpmedlen blir bättre för varje år som underlättar för diabetiker.
- Man vill ju ha ett snabbverkande insulin.
I dag har Pär en sensor på armen som han byter varannan vecka och är glad att han numera slipper att sticka sig i fingret. Pump är inte aktuellt för Pär i nuläget, så länge som han håller på och idrottar, så han fortsätter att ta sina sprutor istället, vilket fungerar bäst för honom.
I början av sin sjukdom hade han ett insulin som hette actrapid, vilket var ett långtidsverkande insulin. I och med att matcherna inte var förrän klockan 20 så lärde han sig att inte äta något efter klockan 16, vilket gjorde att han inte fick någon sockerdipp.
- Det gäller att hitta sitt eget sätt och lära känna sin kropp.



Acceptera din sjukdom
Fotbollen har han numera lagt på hyllan på grund av sina knäskador och satsar istället på cykling som passar bättre för honom. I dag tränar han sex dagar i veckan för sitt eget välmående där det blir mycket crosstraining, paddel, landsvägscykling och spinning.
Gällande kosten så äter han det han känner för.
- Vill jag äta godis så gör jag det. Jag jämför det med en automatväxlad bil, lägger jag in tvåan så får jag ta mer insulin. Jag har alltid legat på 30-35 HbA1c, vilket också är individuellt från person till person. Men det finns inget som jag inte äter, tillägger Pär.
Istället för vanlig cola dricker han lightdrycker och Pepsi Max och äter pasta som är bra för honom där hans sockernivå blir bättre.
- Min kropp mår mycket bättre med pasta.

Gällande alkohol så har han i stort sett lagt ner den biten. Han kanske tar en-två öl var fjärde månad och starksprit dricker han inte över huvud taget.
- Det är inte värt att vara småberusad och inte kunna läsa av din kropp. Sen har jag aldrig varit förtjust i det heller, fortsätter Pär.
I början när han fick sin diagnos diabetes typ 1 låg han och grät i två veckor och ifrågasatte:
- Varför drabbar det här mig.
Men insåg att det bara var att komma upp på hästen igen.

Pär’s tips till andra diabetiker:

- Människor förstår inte hur allvarligt det är att ha diabetes. Acceptera din sjukdom. Du kommer aldrig att må bra när du inte accepterar den. Det är som det är. Gör det bästa av det. Du kan leva ett jättebra liv om du sköter dig. Men samtidigt är det ingen sjukdom som du kan ta semester ifrån. Du lever med den 24 timmar om dygnet.

- Min diabetes mår så mycket bättre när jag idrottar, vilket håller mig välmående. Men det gäller att hitta rätt sorts träning och aktivera din kropp och få ett stabilt blodsockervärde. Jag måste tänka på mig själv, vad jag mår bäst av, där jag lär mig nya saker varje dag. Ibland förstår man ingenting. Har jag sovit bra, är det varmt eller kallt ute, allt påverkar blodsockret. Jag hoppas att utvecklingen går framåt genom forskning och hjälpmedel så att de kan hitta ett botemedel medan jag lever, avslutar Pär.

Pär blev vald till årets fotbollsspelare i Belgien tre gånger, 1993, -97 och -98 och blev tilldelad svensk guldboll 1997.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Linda Zetterberg