Hälsolyft med telemedicin vid typ 1-diabetes

Personer med typ 1-diabetes fick avsevärt bättre långtidsblodsocker när deras värden följdes av vården i realtid, via en sensor under huden, och de fick regelbunden rådgivning i sin vardag. Det visar en studie vid Göteborgs universitet. 

Det kan vara en tuff utmaning att balansera sin insulinbehandling vid typ 1-diabetes och ligga så nära ett normalt glukosvärde som möjligt. Samtidigt är det viktigt för att minimera riskerna för både akuta tillstånd och långsiktiga komplikationer och skador.

Många vuxna patienter i västvärlden har så kallad kontinuerlig glukosmätning. Men även när de får sina glukosvärden i realtid, via smartphone eller separat mottagare, är det vanligt att blodsockervärdena inte håller sig inom givna målområden.
– Diabetes typ 1 kräver mycket av patienten, och ingen dag är den andra lik. Sov du bra? Hur stressad är du? Sprang du till bussen? Har du varit sjuk? Man måste vara redo att reagera på många saker hela tiden, utan paus, och folk blir trötta på det, konstaterar Arndís Ólafsdóttir, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, diabetessjuksköterska och en av de ledande bakom studien.

Sensoravläsning och vardagsrapport
I studien, publicerad i The Lancet Regional Health – Europe, prövades en systematisk och intensiv behandling med distansövervakning av glukosvärden och vårdkontakt varje vecka. Alla deltagare hade haft kontinuerlig glukosmätning i minst tre månader innan studien började.

Blodsockervärden lästes av via en sensor under huden ungefär var femte minut och skickades till sjukhuset varje vecka. Om värdena inte låg på nivåer förenliga med låg risk för organskador läste diabetessjuksköterska av värdena på distans och tog kontakt för rådgivning och samtal om vad som hänt i närtid i patientens dagliga liv.
– När vi ringde berättade vi vad vi såg, frågade vad de behövde hjälp med, diskuterade vad som varit svårt och hur de försökt lösa det. Problemen var ofta kopplade till insulindosering, kost eller hur mycket de rört sig. Samtalen kunde också komma in på hur man gör om man ska gå ut med kollegor efter jobbet, om man ska gå på fest, allt möjligt, berättar Arndís Ólafsdóttir.

Behandlingen pågick under 18 veckor. Av totalt 117 deltagare hade 59 lottats till den intensiva behandlingen medan 58 utgjorde kontrollgrupp och gavs konventionell behandling med två vårdbesök under perioden. Deltagarna kom från sju sjukvårdsområden i Sverige samt Oslo. 

Säkerhet och användningsområden
Efter 18 veckor hade långtidsblodsockret hos intensivgruppen sjunkit med drygt 8 mmol/mol mer än i kontrollgruppen, vilket utgör en kraftig förbättring, nästan tre gånger så stor som den förbättring på 3 mmol/mol i långtidssocker som anses skydda organ i kroppen.
Nöjdheten i intensivgruppen var större och behandlingen visade sig vara säker då inga allvarliga händelser med lågt socker och medvetslöshet eller så kallad syraförgiftning ägde rum, medan ett fall skedde i kontrollgruppen.

– Detta är också en mycket viktig aspekt i studien då det trots allt är stor skillnad att en patient exempelvis gör justeringar i en insulinpump på distans med rådgivning jämfört med att individen får fysisk vägledning på plats på sjukhus, säger Arndís Ólafsdóttir.

Studien kan potentiellt ge stor nytta också i andra delar av världen, konstaterar Marcus Lind, professor i diabetologi vid Göteborgs universitet, och huvudansvarig i studien.
– För många individer med typ 1-diabetes i olika delar av världen kan man ha långt till sjukhus eller så föreligger bristande resurser. Att effektiv rådgivning kan ske på distans med sensortransferering i realtid av blodsockervärden och insulinjusteringar kan därför komma många till del, säger han.

Studie: Systematic intensive therapy in addition to continuous glucose monitoring in adults with type 1 diabetes: a multicentre, open-label, randomised controlled trial

Källa: Göteborgs universitet

Läs mer om Marcus Lind HÄR