BMI är inte alltid en pålitlig indikator för typ 2-diabetesrisk

Två personer kan ha helt olika risk att utveckla typ 2-diabetes, trots samma BMI, beroende på vilka biologiska mekanismer som ligger bakom deras vikt. Vissa typer av övervikt ökar risken för diabetes, medan andra inte påverkar risken alls, eller till och med verkar skydda mot sjukdomen, skriver Uppsala universitet i ett pressmeddelande. I en ny studie beskriver forskare de olika molekylära processer som driver dessa skillnader.

Övervikt och typ 2-diabetes är bland de mest utmanande folkhälsoproblemen globalt. En ny studie publicerad i Nature Communications ifrågasätter den traditionella användningen av BMI som en indikator för typ 2-diabetesrisk. Forskningen visar att sambandet mellan övervikt och typ 2-diabetes är mer komplext än tidigare antagits, vilket ger nya insikter i hur vi kan förstå och hantera dessa hälsoproblem.

Tidigare studier har visat att det finns minst två olika typer av övervikt – en mer riskfylld och en mer metabolt gynnsam. Den nya studien bygger vidare på detta och visar att variationen är ännu större, skriver Uppsala universitet i sitt pressmeddelande.

– Tidigare forskning har visat att fetma inte är enhetlig. Vi visar att det finns flera olika biologiska mekanismer som leder till olika diabetesrisk – och kan dessutom bättre kartlägga de molekylära processer som driver dessa skillnader, säger Åsa Johansson, professor vid Uppsala universitet, som har lett studien.

Fyra biologiska profiler ger ny insikt om diabetesrisk
Forskare har nyligen genomfört en banbrytande studie som analyserar genetiska data från hundratusentals individer, vilket ger oss en djupare förståelse för hur olika biologiska profiler påverkar risken för typ 2-diabetes. Genom att kombinera genetiska varianter med storskaliga molekylära data, inklusive proteiner och biomarkörer, har de identifierat fyra distinkta grupper kopplade till BMI som kan hjälpa till att forma framtida förebyggande åtgärder och behandlingar. Två av grupperna är kopplade till måttligt respektive kraftigt ökad risk för typ 2-diabetes, medan de två övriga grupperna är kopplade till ingen respektive en skyddande effekt, skriver Uppsala universitet.
– Det innebär att två personer med samma BMI kan ha helt olika risk att utveckla diabetes, beroende på vilka biologiska mekanismer som ligger bakom deras vikt, säger Åsa Johansson.

Genetiska framsteg ger hopp för diabetesriskbedömning
Forskare har nyligen genomfört en banbrytande studie som kopplar genetiska profiler till molekylära förändringar i kroppen, vilket kan revolutionera sättet vi förstår och hanterar diabetesrisk. Genom att analysera över 3 000 molekylära markörer har mer än 100 metabola och kliniska biomarkörer identifierats, vilket ger en djupare insikt i varför olika individer påverkas så olika av diabetesrisk.

De två grupperna med ökad risk kännetecknas av en ogynnsam lipid- och metabol profil där kroppens fettomsättning är störd. Detta innefattar bland annat en omfördelning av lipider mellan olika lipoproteiner, vilket leder till triglyceridrika partiklar både i skadliga kolesterolpartiklar såsom LDL och i det skyddande HDL-kolesterolet. När HDL-partiklarna blir triglyceridrika försämras deras skyddande funktion. Samtidigt uppvisade de risk-ökande grupperna markörer för insulinresistens, inflammation och förändrad aminosyrametabolism, faktorer som tillsammans bidrar till en ökad risk för typ 2-diabetes.

Gruppen med minskad risk uppvisade däremot en mer gynnsam lipidomsättning, där kolesterol och andra lipider transporteras effektivt från kroppens vävnader tillbaka till levern. Detta åtföljdes av en mer balanserad lipoproteinprofil och ett mer antiinflammatoriskt tillstånd. Sammantaget speglar detta en välfungerande ämnesomsättning med bättre kontroll över både blodfetter och blodsocker, vilket bidrar till den lägre risken att utveckla typ 2-diabetes, skriver Uppsala universitet.
– Det unika med vår studie är att vi inte bara ser att skillnaderna finns, utan också kan börja förklara dem på molekylär nivå, säger Åsa Johansson.

Betydelse för riskbedömning och behandling av typ 2-diabetes
– I dag används BMI som ett enkelt mått på risk, men våra resultat visar att det inte räcker. I framtiden kan vi behöva ta hänsyn till individens biologiska profil för att bättre kunna bedöma risk och sätta in åtgärder i god tid, säger Pascal Mutie, försteförfattare och tidigare postdoktor vid Uppsala universitet. 

Individens unika biologiska profil spelar en avgörande roll i hur de förstår och hanterar typ 2-diabetes, vilket kan leda till mer personliga och effektiva förebyggande åtgärder och behandlingar. För att förebygga sjukdom effektivt blir det därför viktigt att identifiera de personer där de mest riskdrivande mekanismerna dominerar.
Studien identifierar också flera molekylära mekanismer som kan bli mål för nya läkemedel eller förebyggande insatser och på sikt kan detta bidra till mer träffsäkra strategier för att förebygga typ 2-diabetes och minska sjukdomsbördan.

Artikel:
Mutie, P.M., Stojanovic, T., Lo Faro, V. et al. Genetic and molecular signatures highlight diverse pathways linking obesity to type 2 diabetes. Nat Commun 17, 5680 (2026). DOI: 10.1038/s41467-026-74675-9

För mer information kontakta:
Åsa Johansson, professor vid Institutionen för immunbiologi, genetik och patologi, SciLifeLab, UUniFI, Uppsala universitet;
telefon: 070-2513132; e-post: asa.johansson@igp.uu.se 

Fakta om studien
Studien bygger på genetiska och molekylära data från UK Biobank – världens största forskningsinfrastruktur med bred tillgång till genomik, proteomik och andra omikdata – samt från FinnGen, en motsvarande finsk biobank med djupgående genetiska data kopplat till hälsoregister. Utöver dessa har forskarna använt sammanställda data från de största internationella konsortier som kartlägger den genetiska grunden för typ 2-diabetes och fetma, däribland DIAGRAM och GIANT.

Källa: Pressmeddelande, Uppsala universitet