Att få diagnosen typ 1-diabetes sent i livet | Diabetes Wellness Sverige
Donate

Varje öre räknas verkligen.

Ge En Gåva

Att få diagnosen typ 1-diabetes sent i livet

Att få diagnosen typ 1-diabetes sent i livet

Anette Rombout har levt med typ 1-diabetes sedan hon var 48 år. Hon tror dock själv att hon har haft sjukdomen längre, men på grund av hennes sunda liv gällande val av kost och träning tror hon att sjukdomen har förskjutits.
- Jag visste innan att det var viktigt att äta rätt och har alltid tränat mycket. Men jag förstår när jag blickar bakåt att jag har varit på gränsen till diabetes en längre tid med har hållit det i schack på grund av träning och bra kost, säger Anette.

Publicerade: aug 12, 2019
Kategorie: Intervjuer
Dela med sig:

Anette Rombout, 59 år, har tränat aktivt med styrketräning och bodybuilding sedan hon var 17 år. Hon har även under åren varit noga med vad hon har ätit. När hon snabbt började gå ner i vikt under några månader så trodde hon att det berodde på att hon tränade mycket.
- Jag var inne i en hårdträningsfas och trodde jag hade en normal viktförlust och kände mig snyggare, fortsätter Anette.
En kollega till Anette påpekade att hon såg väldigt tunn ut, samtidigt som hon kände sig fräsch, men det reflekterade hon inte över. Det var inte förrän en av hennes bästa vänner, som hon inte hade sett på länge, var inbjuden att besöka henne i samband med hennes födelsedag som det uppdagades.
- Min väninna släppte sina väskor, började gråta och stod bara och gapade och sa ”Du ser sjuk ut, du är så smal och måste till en läkare”.
Så på måndagen, på hennes födelsedag, ringde Anette och bokade tid hos läkaren och fick en tid samma dag. Hon hade då kissat mycket och druckit mycket, bland annat kopiösa mängder av Coca Cola, den senaste veckan. Så när hon berättade om sina symptom och när läkaren såg henne så var diagnosen självklar. Hon hade då 24 i blodsockervärde och fick diagnosen typ 1-diabetes.
Anette själv tror dock att hon hade haft sjukdomen ett längre tag, men med tanke på mycket träning och sund mat så misstänker hon att det hade förskjutit sjukdomsförloppet. Hon låg samtidigt i skilsmässa med sin förra man, och var väldigt stressad som hon tror att stressen kan ha varit den utlösande faktorn.
När läkaren hade konstaterat att hon hade typ 1-diabetes fick hon en remiss till sjukhuset. Med order om att bli hämtad och inte köra bil själv. I fyra dagar låg hon inne på sjukhuset och fick hjälp att hantera insulinet, information hur kosten påverkade samt fick klara råd gällande sjukdomen.
- Jag blev så otroligt lättad när de berättade att jag hade diabetes och tänkte att detta kan jag leva med. Så jag har en positiv upplevelse av min diabetes.

Noga med kosten
Anette har alltid varit träningsmedveten och tänkt på vad hon äter. Så egentligen var det inga större förändringar där.
- Jag åt mycket pasta, ris och potatis tidigare med tanke på att jag trodde att min kropp behövde kompensera med det när jag tränade så mycket, förklarar Anette.
Hon drog dock ner på pastaintaget och i dag äter hon bara pasta cirka en gång i månaden och helst då färsk pasta. Hon tycker att det är svårt att kontrollera sitt blodsocker vid intag av pasta och undviker därför det.
Anette är mycket noga med sina måltider, där hon till frukost börjar med färskpressad citronsaft samt kaffe, hembakat nötbröd med ost och egentillverkat jordnötssmör. Ibland blir det även yoghurt.  Lunchen består oftast av en sallad med tonfisk eller räkor eller någon äggrätt som omelett.
- Vi väljer bra mat och äter gott och hyfsat nyttigt, så till middag kan det bli en köttgryta med broccoli, fisk i ugn eller kyckling gärna med blomkålsris. Jag visste innan min diagnos att det är viktigt att äta rätt och rent och köper sällan färdiggjorda produkter. Jag gör istället för det mesta allt från grunden, det vill säga utan tillsatser.
För att hålla sitt blodsocker i schack tar hon ett långtidsverkande insulin samt måltidsinsulin vid varje måltid. Pump är inget hon vill ha, utan fortsätter att ta sina sprutor som hon är nöjd med.
- Det har exploderat med bra hjälpmedel så det har blivit lättare att ha sjukdomen i dag.
Hon är också väldigt glad att hon har en Freestyle Libre sedan tre år tillbaka där hon har full kontroll.
- Jag kollar mitt blodsockervärde cirka en gång i timmen i vaken tid. Det är så otroligt fantastiskt att följa.
Hennes önskan är dock att ha en mätare som larmar med att sända signaler till hennes mobil om blodsockret skulle var för lågt eller för högt.

Fasta rutiner
Anette och hennes man har slutat jobba och reser väldigt mycket. Det blir turer till deras hus i Italien eller till Holland. Själv föredrar hon att bila och tycker det är jobbigt att flyga, med allt vad det innebär med förberedning av mat, insulin och sensorer. Tack och lov har hon inte hamnat i koma, men avstår gärna långtidsflygningar. Hennes dotter har fått en fullmakt, så skulle det krisa med hjälpmedel så kan hon hjälpa till att hämta ut de.
Vart hon än i världen är så har hon fasta rutiner, det vill säga, hon går upp samma tid varje morgon, tar sitt insulin vid samma tidpunkt, äter frukost, lunch och middag vid samma klockslag.
- Man har blivit en vanemänniska, tillägger Anette.
Hon tränar inte lika mycket som tidigare, utan det blir nu för tiden cirka två gånger i veckan, och går på långa promenader med deras hund varje dag istället. Då har hon alltid med sig ett äpple och druvsocker i väskan i fall hon skulle få för lågt blodsocker.
- Mina värden har legat bra. Jag kan inte göra mer. Blir det en komplikation så blir de det. Men i nuläget känner jag mig trygg. Och jag har aldrig känt mig nere eller sur för min diabetes.
Anette har alltid varit öppen med sin sjukdom. Två veckor, efter diagnosen, när hon var tillbaka på jobbet igen kallade hon in alla kollegor och berättade om sin sjukdom.
- Det gav en mening av förståelse och ett intresse från de anställda.
Hon kunde då ta sina sprutor i fikarummet och vid köksbordet. Det var ingen som tyckte att det var konstigt.
- Jag tror på öppenhet och information om sjukdomen. Hur det är att leva med diabetes. Man ska omfamna sin diabetes, som kan vara en rätt ok sjukdom att leva med, men det krävs disciplin och nyfikenhet, avslutar Anette.

Anettes tips:
- Försök ligga på för att få den nya tekniken
- Fråga och kräv hjälpmedel

Text: Ann Fogelberg
Foto: Hanna Jensen-Torp

Typ 1-diabetes är en och samma sjukdom, men är helt individuell. Vad som passar bäst för en person behöver inte passa bäst just för dig. Rådgör med din diabetessjuksköterska vilken kost som är bäst för dig.

Kategorie: Intervjuer
Dela med sig:
×

Share this