Varför får vissa personer typ 2-diabetes och inte andra?  | Diabetes Wellness Sverige
Donate

Varje öre räknas verkligen.

Ge En Gåva

Varför får vissa personer typ 2-diabetes och inte andra? 

Varför får vissa personer typ 2-diabetes och inte andra? 

Mikael Rydén, överläkare och forskare vid Karolinska institutet, har forskat inom diabetes typ 2 i ett flertal år. Under åren har har han bland annat tittat på varför vissa får typ 2-diabetes och inte andra och hur man skyddar sig mot fetmarelaterade sjukdomar.
- Om två personer går upp lika mycket i vikt, varför kan då den ena få diabetes och inte den andra? frågar sig Mikael.  

Publicerade: jun 24, 2019
Kategorie: Intervjuer
Dela med sig:

Från början var det inte läkare som Mikael Rydén ville bli, utan matematiker, arkitekt, ingenjör eller präst. Men hans mamma hade en önskan om att han skulle bli läkare, så det blev det ändå.   
- Jag ville inte göra lumpen så då var det en kompis som sa ”sök till läkare så slipper du”. Och jag älskade mitt val från första början och kände att jag hamnade helt rätt, säger Mikael.  
I dag är han överläkare, professor och forskare på Karolinska institutet sedan 1997. Sedan i höstas har han även suttit i rådgivande kommittén hos oss på Diabetes Wellness Sverige.  
År 1990 började Mikael läsa medicin och doktorerade i molekylär neurobiologi med noll klinisk förankring och blev professor 2013. I dag jobbar han kliniskt som överläkare till 30 procent och med forskning till 70 procent.  
- Jag tycker för mycket om forskning och ville göra något mer kliniskt förankrat och hamnade av en slump med att börja titta på fettväv och insulinresistens. Jag satte upp en cellkulturmetod på mänskliga fettceller där jag hade stor nytta av det jag lärt mig från mitt gamla laboratorium. Det kändes naturligt att börja forska om fettväv, vilket också i dag har blivit ett hett ämne.  

På frågan om vad Mikael har kommit fram till i sin forskning gällande typ 2-diabetes, svarar han:  
- Vi har jobbat på fettväv under många år och försökt koppla den till utvecklingen av diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdom. De största fynden som vi haft under de senaste åren handlar om att försöka hitta mekanismer som kan förutsäga vilka som kommer att utveckla typ 2-diabetes och övervikt och vilka som inte kommer att göra det. Det har vi sett i vissa fall då är kopplat till störningar, eller förändringar, skillnader i fettvävens funktion. Det handlar om att vissa individer har lite ”hungrigare” fettväv som då hellre behåller fettet än att släppa ut det och det gör då att man har en ökad risk att utveckla övervikt och typ 2-diabetes på lång sikt. Vi tittar även på hur den ”hungriga” fettväven omsätter fettet. Vi har nu även försökt utveckla enklare algoritmer för att kunna förutsäga det här, utan att behöva ta fettbiopsi som trots allt är lite knepigt att göra och som bara görs av ett fåtal grupper i världen. Sen försöker vi titta på kopplingen mellan fettvävens funktion och olika typer av hjärt-kärlåkommor, till exempel som kärlstelhet och kranskärlssjukdom. Vi försöker hålla ett brett perspektiv på den kliniska betydelsen av fettväven och vi tittar både hos människa och i cellkulturer. Ibland gör vi djurförsök också, men då gärna i samarbete med experter på djurstudier, förklarar Mikael.  
 
Övervikt kopplat till risk att få typ 2-diabetes 
Under sin forskning har han i dag ett stort kliniskt material som han har tagit fettbiopsi på som han kan koppla till och se förändringar i fettväven.  
- Sverige är ett av de få länder i världen som möjliggör långtidsuppföljning ända upp till två decennier, tillägger Mikael.  
I sin forskning studerar han de som har övervikt och som ligger i riskzonen för att få typ 2-diabetes och tittar på vikten gällande både upp- och nergång. Han har också tittat på långsiktiga störningar i fettvävnaden och vilka som får diabetes typ 2, respektive inte får.  
- Vi definierar alla patienter före och efter viktnedgång. Vad är insulinresistens, som förändras när vi går ner i vikt? Vad är det som går snett i fettväven?  
Mikael har nu även samarbetat med en kanadensisk grupp där de har hittat en gen som ökar i uttryck vid viktuppgång och som påverkar fettvävsfunktionen negativt. I djurförsök har de minskat uttrycket av receptorn selektivt i fettcellerna vilket normaliserar fettvävsfunktionen.   
- Vi tror att vi har hittat ett angreppssätt som skulle kunna fungera på fettvävnaden. Vi är intresserade av allt i relation till prediabetes och typ 2-diabetes, fortsätter Mikael. 

Han är även med i projektet SCAPIS som har tittat på 5000 individer med nedsatt hjärt- och lungfunktion, där de kallar in 400 personer och ser hur fettvävens funktion korrelerar med hur kranskärlen ser ut och om man har typ 2 diabetes eller inte. De kommer där att göra en noggrann utvärdering för hjärt- och kärlsjukdomar.   
- Vi gör mycket på cellnivå där vi utgår från det vi ser i människan och sedan ser på hur det påverkar fettcellsfunktionen.   
I och med att diagnosen typ 2-diabetes har ökat så finner man i dag riskgener hos personer redan i 40-årsåldern. Och i Asien och Mellanöstern, till exempel i Pakistan, har man ett lägre BMI, än i Sverige, på 22-23 med risk för att få typ 2-diabetes. I dag ser man en stor ökning av typ 2-diabetes i Kina, där 9 procent har typ 2-diabetes mot 5,5 procent i Sverige och 5,5-6 procent i Norge och i Danmark.  
- I Mellanöstern är det stor risk att få typ 2-diabetes och även en stor risk för komplikationer, trots ett lägre BMI. Sjukdomen fanns inte tidigare i Kina och Japan. Men en av orsakerna att de drabbas är att de äter mer och rör sig mindre. Gällande 5:2-dieten så har den ingen betydelse. Det är kanske bättre att dra ner på kosten istället. Det viktiga är att man har en diet som fungerar för en. Bakterierna i tarmen är också viktiga. Alla fungerar vi olika, avslutar Mikael.  
  
Text och foto: Ann Fogelberg  
 

Kategorie: Intervjuer
Dela med sig:
×

Share this