Publicerat 5 oktober 2022

Professor Olov Rolandsson vid Umeå universitet har fått ett forskningsanslag på 1 000 690 kronor av oss på Diabetes Wellness Sverige för sitt projekt ”Gastrointestinal adverse effects of metformin in treatment of type 2 diabetes - patients’ perspective and
microbiota – the MEtformin adverse events mediated by gut MicribiOta (MEMO) study
”.

Vårt syfte på stiftelsen Diabetes Wellness Sverige är att öka allmänhetens kunskaper om diabetes och att ge olika typer av stöd till diabetiker i väntan på ett fungerande botemedel samt att stödja forskningen kring diabetes. Project Grant är ett forskningsanslag som delas ut till forskningsprojekt relaterade till både typ 1- och typ 2-diabetes där stiftelsen ser störst förutsättningar för att komma ett steg närmare en lösning kring gåtan diabetes.
Olov Rolandsson arbetar i dag vid Umeå universitet och erhåller 1 000 690 för sitt projekt ”Gastrointestinala biverkningar av metformin vid behandling av typ 2-diabetes -
patientperspektiv och mikrobiota – Metformin-biverkningarna förmedlade av
MicribiOta (MEMO) studie”.

Varför började du forska?
Jag började forska därför att jag blev fascinerad över tanken att skillnaden mellan typ 1- och typ 2-diabetes kanske inte var så knivskarp som jag lärt mig vid läkarutbildningen. I min avhandling studerade jag förekomsten av autoantikroppar, som vanligtvis är associerade med typ 1 diabetes, i befolkningen i Västerbotten. 

Varför valde du att forska inom diabetes?
Diabetesintresset väcktes 1992 efter en föreläsning av professor Arne Melander som berättade om hur man i Australien genomförde en intervention bland aboriginer som bodde i städerna. De urinnevånare som bodde städerna hade en extremt hög förekomst av typ 2-diabetes medan aboriginer som levde på landsbygden hade en mycket låg förekomst av typ 2-diabetes. Studien, som leddes av Dr. Kerin O´dea avsåg att minska insjuknandet i typ 2-diabetes och dess komplikationer hos aboriginer i städerna med hjälp av bland annat återgång till den kost som man åt på landsbygden. Det var, i mitt tycke, en mycket spännande och revolutionerande idé. 

Kan du berätta mer om projektet?
Projektet, för vilket jag fått forskningsmedel, går under namnet MEMO som är en förkortning för MEtformin MikrObiota studien. Syftet med studien är att öka kunskapen om varför så många som använder metformin får mag-tarmbesvär. Metformin är basbehandlingen av typ 2-diabetes världen över men drygt 30 % upplever någon form av mag-tarmbesvär allt från magknip, illaluktande gaser till diarréer. Det medför att många avslutar behandlingen eller kan inte ta en effektiv dos av ett mycket bra läkemedel. I projektet rekryterar vi personer som nyligen fått diagnosen typ 2-diabetes men som ännu inte påbörjat behandling med metformin. Före de börjar med metformin får de svara på frågeformulär om kost och mag-tarmsymtom samt att vi tar vi blodprover och deltagarna får lämna avföringsprover. Därefter börjar de med metformin och återkommer efter 2 och 4 månader för upprepad provtagning och svara på frågeformulären. När studien är avslutat kommer vi analysera om bakteriefloran i mag-tarmkanalen förändrats under behandlingen med metformin och i så fall på vilket sätt samt om det är associerat med förändring i mag-tarmbesvären. Vidare analyseras blodproverna för att studera vilka faktorer i blodet som förändrats under behandlingen av metformin och om den förändringen är associerad med förändring av mag-tarmfloran. Slutligen kommer vi även intervjua personer som ingått i studien för att förstå valet att fortsätta respektive avsluta behandlingen pga ökande mag-tarmbesvär. 

Vad är målet med projektet?
Som framgår ovan är syftet med studien är att öka kunskapen om varför så många som använder metformin får mag-tarmbesvär. 

Vad har du kommit fram till gällande din tidigare forskning?
Min tidigare forskning har studerat hur vanligt det är med att personer i befolkningen har autoantikroppar som är förknippade med typ 1-diabetes vilket varierar mellan 1,5 till drygt 2 %. Jag har i ett EU finansierat projekt där åtta europeiska länder samarbetat, funnit att dessa autoantikroppar är förknippade med insjuknande i typ 2-diabetes vilket stärker hypotesen att typ 2-diabetes är en komplex sjukdom som kan ha flera bidragande orsaker. Vidare så har vi inom ett nationellt nätverk för allmänläkare som bedriver diabetesforskning studerat hur insjuknandet och förekomsten av diabetes förändrats över tid i Sverige. Där fann vi att insjuknandet inte ökat över tid medan förekomsten ökar vilket beror på att allt fler kan leva allt längre med sin sjukdom vilket är positivt.

Hur tycker du diabetesforskningen har förändrats sedan du började forska inom diabetes?
Diabetesforskningen har på ett sätt revolutionerats genom nya tekniska landvinningar med avancerade genetiska analyser och nya metoder för att finna markörer för metabola signalvägar i blodet. Diabetesforskningen har också förändrats från att ha varit mycket "glukocentrisk" dvs man forskade mest på glukosomsättningen och effekterna av glukos så har vi nu förstått att även andra faktorer som levnadsvanor, blodtryck och blodfetter spelar stor roll för utvecklingen av typ 2-diabetes och dess komplikationer. Slutligen har ett flertal nya diabetesläkemedel sett dagens ljus vilket gör att vi som läkare kan välja ett läkemedel som passar den enskilda patienten. 

Inom vilket område av diabetesrelaterad forskning ser du i dag den snabbaste utvecklingen och vad tror du kommer att hända inom de närmaste tio åren?
Det händer mycket inom området att finna en behandling utifrån varje enskild persons förutsättningar med sk "personalized medicine". Det är ett spännande fält men där mycket återstår att bevisa innan vi kan säga att vi kan anpassa behandlingen efter varje persons förutsättningar. Min egen forskning kommer att fokusera på komplikationer till diabetes och diabetesbehandling genom bland annat MEMO-studien men även att studera om man kan minska risken för demens hos personer med typ 2-diabetes. 

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat