Professor Lena Eliasson har tilldelats ett forskningsanslag på 2 miljoner kronor

Professor Lena Eliasson vid Lund University Diabetes Centre LUDC har fått ett forskningsanslag på 2 miljoner kronor av oss på Diabetes Wellness Sverige för sitt projekt ”A novel paradigm in islet regulation: microRNA control of β-cells during development of type 2 diabetes”.

Vårt syfte på stiftelsen Diabetes Wellness Sverige är att öka allmänhetens kunskaper om diabetes och att ge olika typer av stöd till diabetiker i väntan på ett fungerande botemedel samt att stödja forskningen kring diabetes. Project Grant är ett forskningsanslag som delas ut till forskningsprojekt relaterade till både typ 1- och typ 2-diabetes där stiftelsen ser störst förutsättningar för att komma ett steg närmare en lösning kring gåtan diabetes.
Professor Lena Eliasson arbetar i dag på Lund University Diabetes Centre LUDC och erhåller 2 miljoner kronor för sitt projekt ”A novel paradigm in islet regulation: microRNA control of β-cells during development of type 2 diabetes”.
- Utan detta stöd hade projektets omfattning och kvalitet inte varit möjliga, säger Lena.

Ett nytt paradigm inom öreglering: mikroRNA-kontroll av β-celler under utveckling av typ 2-diabetes.
 - Typ 2-diabetes är ett globalt hälsoproblem. Vårt projekt avser undersöka hur mikroRNA (miRNA), små molekyler som reglerar genuttryck, påverkar frisättning av insulin, ett hormon som styr blodsockernivån. Vi ska studera uttryck av miRNA och hur de påverkar insulinsekretion vid uppkomst av typ 2-diabetes från mänskliga β-celler, både från organdonatorer och i form av pluripotenta stamceller.

Projektet har två delar:
1. Kartläggning av miRNA-interaktioner: Med RNA-sekvensering och proteomik kan vi kartlägga hur miRNA styr mängden målprotein i β-celler, och hur detta förändras vid diabetes.

2. miRNA-hämmare: Vi testar om blockering av specifika miRNA kan öka insulinfrisättning och sänka blodsocker i djurmodeller med diabetes. Kort sagt är projektet som en detektivhistoria där vi följer spåren av miRNA för att förstå deras roll i diabetes för att hitta nya behandlingsvägar.

Varför började du forska?
- Jag var intresserad av hur celler regleras med hjälp av elektriska signaler och hur man med olika farmakologiska substanser kan påverka denna reglering.

Varför valde du att forska inom diabetes?
- Jag har alltid fascinerats av betacellen – en liten men otroligt viktig cell i bukspottkörteln. Den finns i de så kallade Langerhanska öarna och fungerar som kroppens egen “insulinfabrik”. Beta-cellen känner av hur mycket glukos som finns i blodet och svarar genom att frisätta insulin. Den är dessutom elektriskt aktiv, ungefär som nervceller, vilket gör den extra spännande att studera.
Vid typ 2 diabetes fungerar beta-cellen inte som den ska. Den orkar inte längre svara tillräckligt bra på kroppens behov, och det leder till att blodsockernivåerna stiger. En stor del av min forskning handlar om att förstå varför detta sker – och hur vi kan förhindra det.
I över tjugo år har jag studerat mikroRNA, små molekyler som fungerar som cellens egna “finjusterare”. De påverkar vilka gener som är aktiva och hur mycket protein som bildas, och på så vis kan de styra hur väl betacellen producerar insulin. MikroRNA kan dessutom mätas i blodet och har visat sig vara lovande markörer för flera sjukdomar, inklusive typ 2 diabetes. Det gör dem både viktiga att förstå och användbara i framtidens diagnostik.
På sikt hoppas jag att min forskning ska bidra till bättre behandlingar för personer med diabetes – gärna sådana som mer direkt kan stödja och skydda beta-cellen, så att den kan fortsätta göra sitt viktiga jobb.

Kan du berätta mer om projektet?
- Projektet handlar om att förstå hur små genetiska regulatorer, så kallade mikroRNA (miRNA), styr de insulinproducerande beta-cellerna i bukspottkörteln – både när kroppen försöker kompensera för insulinresistens och när typ 2-diabetes utvecklas.
Vi använder den allra senaste tekniken, bland annat single-cell sequencing, för att kartlägga exakt vilka miRNA som är aktiva i enskilda betaceller. På så sätt kan vi se hur cellerna förändrar sitt beteende tidigt i sjukdomsförloppet.
Vi testar också om man kan påverka dessa miRNA – till exempel med miRNA hämmare – för att förbättra betacellernas funktion i djurmodeller. Målet är att lägga grunden för nya behandlingar som riktas direkt mot betacellen.

Vad är målet med projektet?
- Det övergripande målet är att skapa en helt ny förståelse för hur miRNA styr betacellers funktion och överlevnad under utvecklingen av typ 2-diabetes. I projektet vill vi skapa en detaljerad karta över vilka miRNA som påverkar beta-cellerna samt identifiera vilka gener dessa miRNA reglerar. Slutligen vill vi utvärdera om miRNA hämmare kan förbättra insulinsekretionen i diabetesmodeller. I förlängningen vill vi kunna avgöra vilka miRNA som är lovande mål för framtida läkemedel.

Vad har du kommit fram till gällande din tidigare forskning?
- Kortfattat har mina tidigare studier visat att miRNA spelar en central roll för hur betacellen anpassar sig till stress, som högt blodsocker och fetma.  Jag har både undersökt hur högt blodsocker och fet under lång tid negativt påverkar beta-cellens elektriska reglering och utförsel av insulin via en process som kallas exocytos.   Jag har funnit flera miRNA som bidrar till beta-cellsdysfunktion, men också de miRNA som ökar när kroppen behöver mer insulin och hjälper betacellen att kompensera.  Vi har också visat att miRNA kan fungera som biomarkörer för olika typer av diabetes, samt att inhibitorer av miRNA kan användas för att minska blodglukos. Tillsammans pekar resultaten på att miRNA är en nyckelmekanism i beta-cellsbiologi – och en lovande terapeutisk målgrupp.

Hur tycker du diabetesforskningen har förändrats sedan du började forska inom diabetes?
- När jag började var fokus främst på klassiska gener och proteiner. Sedan dess har flera stora skiften skett bland annat används idag flera omics-metoder som ger stora dataset.  Vi har också idag möjlighet att studera mänskaliga öar från donatorer, vilket vi är mycket tacksamma för, och vilket leder till bättre förståelse för vad som händer i människa.  Både nya tekniker och nya cellmodeller har uppkommit genom åren.

Inom vilket område av diabetesrelaterad forskning ser du i dag den snabbaste utvecklingen och vad tror du kommer att hända inom de närmaste tio åren?
- De områden som utvecklas snabbt nu, i det fält där jag är aktiv är olika typer av single cell teknologier. Vidare studeras också nya sätt att leverera inhibitorer och andra molekyler till celler. Vi har också nya cell-modeller såsom iPSC baserade modeller. Att skapa mänskliga beta-celler från stamceller öppnar dörren både för läkemedelstester och framtida cellterapier. Slutligen så har vi idag också utveckling av AI och maskininlärning som kommer att ha betydelse. Här gäller det att vi fortsätter att producera bra och trovärdiga experimentella resultat som kan användas i dessa matematiska modeller. 
Inom tio år tror jag att vi kommer att ha betydligt mer finmaskiga sjukdomsmodeller och möjlighet att tidigt förutsäga vilka personer som riskerar att förlora betacell-funktion. Vidare hoppas jag att vi har de första miRNA baserade läkemedelskandidaterna testade för diabetes.

Hur har forskningsanslaget från oss hjälpt dig att finansiera ditt projekt?
- Anslaget kommer att vara avgörande för att finansiera dyr single cell analys, bioinformatik, djurstudier med mikroRNA hämmare och personal för avancerade laboratoriemetoder. Utan detta stöd hade projektets omfattning och kvalitet inte varit möjliga.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat

Läs mer om Lena HÄR