Publicerat 4 december 2023

Personer med förhöjd risk för typ 2-diabetes reagerar olika på samma måltid. Det har livsmedelsforskare vid Chalmers sett genom ett enkelt test för mätning av blodsocker. De två grupper som utkristalliserades är båda inom riskgrupp för sjukdomen, men en grupp uppvisade ett tydligt sämre blodsockersvar − och kan därmed behöva skräddarsydda kostråd.

− Detta är en bra start för att karaktärisera gruppen med förhöjd risk ytterligare. I ett senare skede kan man använda informationen för att skräddarsy kostråd som skulle kunna ge bättre effekt än de allmänna kostråden för riskgruppen, säger Viktor Skantze, anställd vid Fraunhofer-Chalmers Centrum för industrimatematik, doktorand på avdelningen för livsmedelsvetenskap och delad förstaförfattare till studien.

Typ 2-diabetes är en av de snabbast växande folksjukdomarna globalt. 2045 uppskattas runt 12 procent av jordens befolkning vara drabbade. Sjukdomen kan kopplas till ökad risk för att utveckla hjärt-kärlsjukdom som kan leda till döden. En följd av sjukdomen är att blodsockernivåerna stiger. De förhöjda blodsockernivåerna kan hållas på normal nivå genom läkemedelsbehandling – men även genom ändrade levnadsvanor, till exempel ändrad kost. Och det är där forskningen vid avdelningen för livsmedelsvetenskap kommer in.

Precisionsnutrition – individuella kostråd
Avdelningens forskning inom området precisionsnutrition, skräddarsydd kost, går ut på att utveckla metoder för att analysera hur en person, till exempel personer i riskgrupp för typ 2-diabetes, svarar på olika sorters mat. I förlängningen ska detta kunna leda till att man kan ge individuella kostråd till enskilda individer.

− Resultaten från studien pekar mot att det kanske inte hjälper alla i en riskgrupp att äta en kost med lågt glykemiskt index, för de får ändå ett högt blodsockersvar. Det kan finnas undergrupper inom riskgrupperna som reagerar annorlunda och där kostråden bör skräddarsys efter deras speciella förutsättningar, säger Viktor Skantze.

En grupp visade sämre glukossvar oavsett kost
De 155 deltagarna kom från tre länder; USA, Italien och Sverige. De delades upp två grupper som fick äta en standardiserad kost, en med högt glykemiskt index (GI) och en med lågt. Glykemiskt index är ett mått på hur kolhydratrika livsmedel påverkar glukosnivåerna i blodet. Kost med lågt GI rekommenderas ofta för personer med förhöjd risk för typ 2-diabetes.

Forskargruppen mätte glukoshalterna i försökspersonernas blod efter de ätit specialdesignade frukostar. Genom att analysera toppar och hastigheter, det vill säga hur högt blodsockret gick upp och hur snabbt det gick ner igen efter måltiden, kunde forskarna dela in försökspersonerna i två olika grupper.
− Studien utgick alltså från två interventionsgrupper, men det spelade ingen roll vilken av de två måltiderna de fick. Vi såg ändå två olika grupperingar, varav en hade sämre glukossvar, vilket är en riskfaktor för typ 2-diabetes, säger Thérése Hjorth, doktorand på avdelningen för livsmedelsvetenskap och delad förstaförfattare.

Modellen för analys av blodproverna har tidigare bara använts för orala glukostest, då försökspersonerna har druckit en glukoslösning. Genom att man analyserade reaktionerna på en sammansatt måltid menar Chalmersforskarna att testsvaren relaterar bättre till ett normalt tillstånd i försökspersonens liv.

Fortsatt metodutveckling
Studien är bara början på att urskilja och karaktärisera de olika riskgrupperna, men man ser positivt på att använda modellen vidare.
− Nu när vi har uppvisat skillnader med den här modellen genom blodprov ser vi framför oss att man i framtiden skulle kunna använda kontinuerliga glukosmätningar (CGM-mätare), av samma som typ 1-diabetiker använder, i sitt hem och slippa blodprov. Detta är något vi nu jobbar med, säger Viktor Skantze. 

Forskarna menar att med ytterligare utveckling i den här riktningen kan man förhindra att individer inom särskilda riskgrupper utvecklar typ 2-diabetes. Resultaten kan med andra ord bidra till förebyggande åtgärder och som en del av behandlingen för utvecklad typ 2-diabetes.

Om studien

Källa: Chalmers, Susanne Nilsson Lindh