Publicerat 6 maj 2020

När Maria Larsson var sex år och satt på diskbänken och drack mycket vatten förstod hennes mamma att något inte var som det skulle. Hennes mamma tog då med sig Maria till Vårdcentralen, där de kunde konstatera att hon hade alldeles för högt blodsockervärde, och fick diagnosen typ 1-diabetes.
- Jag fick ligga inne på sjukhuset i tre veckor och fick börja ta mina egna sprutor direkt, säger Maria.

Maria Larsson, 45 år, fick sin diagnos typ 1-diabetes när hon var sex år. Ett omtumlande besked för hela familjen, Maria som var sex år och hennes lillebror som var tre. Fast Maria har klarat sig bra genom åren. Hon började direkt att ta sina sprutor själv, i och med att hon kände obehag när hennes föräldrar skulle ta dem.
- Jag hade en fantastisk sköterska på sjukhuset som lärde mig hur jag skulle ta mina sprutor. Mamma hjälpte till att fylla sprutan så att det var rätt dos och sen tog jag själv min spruta, fortsätter Maria.
Efter sitt sjukhusbesök var hon tillbaka i skolan. Hon gick då på en liten skola om 60 elever där alla kände alla. Under första skolåren var det inga problem i skolan, då Maria var väldigt öppen med sin sjukdom.
- Det fanns en nyfikenhet hos mina klasskompisar där jag berättade vad som kunde hända om jag fick för högt eller för lågt blodsockervärde och varför jag skulle äta på vissa tider. Alla var så förstående.
Under högstadiet blev det inte alls lika enkelt för Maria med hennes diabetes.
- Det var under puberteten när man ville vara vuxen. Jag provade lite alkohol, för jag ville ju vara som alla andra. Det blev en revolt i mitt liv, där puberteten var en tuff tid. Ibland frågar jag mig om det hade varit bättre om jag hade fått min diabetes när jag var äldre. Men mitt svar är ”nej”. Jag växte istället in med sjukdomen. Jag är sjuk, men upplever mig inte själv som sjuk.

Medveten med vad hon äter
Under hennes uppväxt hade hennes föräldrar alltid fasta mattider.
- Det var frukost, lunch och middag vid fasta tider, då vi alltid åt middag klockan 17. Så på det sättet hade jag det förspänt, berättar Maria.
I dag väljer hon sin kost med omsorg, där hon äter det mesta, och är även med i en forskningsgrupp sedan ett antal veckor tillbaka där hon ska äta färre kolhydrater. Först åt hon vanligt i fyra veckor, därefter anpassad diabeteskost. Från 2500 kalorier ner till 1600. Hon hade tidigare tänkt på att dra ner på potatis och bröd, men i studien så blev det ett självklart alternativ, och hon mår så mycket bättre.
- Jag är mer medveten om vad det är i maten i dag och tänker på vilket fett som jag steker i. Jag har fått en klar insikt efter dessa åtta veckor och mår bättre av att äta färre kolhydrater. Jag känner mig lättare när jag inte äter så mycket potatis. Istället för att äta fyra potatisar, så äter jag två och håller mig mätt längre.
På grund av ändrad kost har Maria under dessa veckor sänkt sitt blodsocker, från ett HbA1c på 78 till i dag 59.

Marias diabetes har egentligen aldrig varit några problem
Maria har alltid varit en aktiv tjej med sportaktiviteter som längdskidåkning och fotboll, då hon tidigare spelade fotboll på rätt hög nivå.
- Det har egentligen aldrig varit något problem med min diabetes. På skidtävlingar fick mamma och pappa ofta stå längs med spåret och slänga till mig dextrosol. I och för sig har jag fått avbryta någon skidtävling p g a för lågt blodsocker, men det var en vardag för mig, förklarar Maria.
Hon har dock hamnat i koma ett antal gånger, men nu var det, tack och lov, tio år sedan sist.
- De har ringt på ambulans några gånger då min glukagonspruta inte har fungerat, där ambulanspersonalen har fått tagit hand om mig.
Hon har på senare år fått ögonkomplikation som grå starr, vilket hon inte tror har att göra med sin diabetes, där hon har fått bytt ut båda sina linser.
- Efter linsbytet ser jag ännu bättre än tidigare.
Hon har även blivit laserbehandlad, men annars så har hon inte fått några andra komplikationer.
Maria har alltid varit öppen och ärlig gällande sin diabetes. I och med att hon jobbar inom sjukvården så har det ibland varit jobbigt med varierande arbetstider, då hennes blodsocker har hoppat. Nu mera har hon fasta tider och arbetar inte längre än till klockan 18.30, vilket hon tycker fungerar bra.
- Jag cyklar och rör mig även mer med mitt nuvarande jobb.

Nöjd med sin pump
När Maria var 18 år slutade hon med sprutor och gick över till pump.
- Jag är mycket nöjd med min nuvarande pump, påpekar Maria.
Fast 1995, när hon var i USA i ett år, använde hon pennor. Vilket var mycket enklare då i och med att de inte hade kommit lika långt i utvecklingen i USA gällande hjälpmedel då.
Ingen i Marias nära släkt har diabetes. Förutom hennes morfars bror som hade sjukdomen samt hennes sysslingar som lever med diabetes. Efter att Maria tog prov på sin son i tidig ålder, där inget visade på att han skulle få sjukdomen, är hon inte så orolig för att han ska få diabetes.
I Coronatider är hon så klart orolig och tänker sig extra mycket för och är noga med sin handhygien.
- Jag åker inte varje dag och handlar utan storhandlar istället och köper på mig lite extra och sköljer frukten ordentligt. Funderar även på att börja handla online.  
Maria har en positiv syn på sin diabetes och har alltid pratat öppet om sin sjukdom och är mycket nöjd med sitt diabetesteam.
- Jag har gjort saker som är roligt, som har gett vissa konsekvenser ibland, men det får inte stoppa mig. Jag har lärt mig vad jag klarar av samt försöker se det hela positivt, för det blir mycket enklare då, avslutar Maria.

Tips till andra diabetiker:
- Se inte sjukdomen som en sjukdom, så den tar överhand.
- Var positiv till din sjukdom så får du positivitet tillbaka.
- Var öppen med din sjukdom.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat