Diabetesläkemedel hjälper inte alla

Typ 2-diabetes drabbar miljontals människor över hela världen och har nu en ny internationell studie, gemensamt ledd av Adelaide University, University of Oxford, ETH Zürich och Stanford University, vilken visar att var tionde person kanske inte får någon nytta av de vanliga läkemedel som används för att behandla sjukdomen.

Studien, som genomförts i samarbete mellan lärosätena, identifierade genetiska variationer hos tio procent av befolkningen som kan hindra GLP-1-receptorläkemedel, såsom Ozempic, från att fungera effektivt.

Resultaten understryker behovet av mer individanpassade metoder vid förskrivning av dessa vitt spridda läkemedel, som även används för viktminskning.

”Under senare år har stora framsteg gjorts inom behandlingen av diabetes och fetma, drivna av den omfattande användningen av GLP-1-baserade läkemedel som Ozempic. Alla patienter svarar dock inte väl på dessa behandlingar”, säger huvudförfattaren Dr Mahesh Umapathysivam från Adelaide Universitys forskningscentrum *Centre of Research Excellence: Translating Nutritional Science to Good Health*.

”Genom att förstå orsakerna och kunna förutsäga vilka patienter som kommer att svara bra respektive dåligt på behandlingen, ökar vi våra chanser att ge rätt läkemedel till rätt patient.”

Resultaten, som har publicerats i tidskriften *Genome Medicine*, bygger på flera studier på människor och djur där man undersökt varför två specifika varianter av genen PAM ökar risken för typ 2-diabetes.

Studien bygger vidare på tidigare forskning som visat att PAM-genen ökar risken för typ 2-diabetes genom att minska frisättningen av insulin från bukspottkörteln och förändra strukturen hos hormoner, däribland GLP-1 som reglerar blodsockernivån.

I denna senaste studie visade forskarna att genetiska varianter av PAM-genen gjorde enzymet mindre effektivt och höjde de naturliga nivåerna av GLP-1, samtidigt som de blockerade hormonets gynnsamma effekter på blodsockret. Detta tyder på att personer med dessa PAM-varianter uppvisade en viss resistens mot GLP-1.

Forskarna undersökte därefter hur detta påverkade kroppens respons på GLP-1-läkemedel. Hos personer med de aktuella genetiska PAM-varianterna minskade läkemedlens blodsockersänkande effekt med upp till 44 procent efter sex månaders användning.

Endast 11 procent av dem som bar på den mer skadliga PAM-varianten uppnådde rekommenderade blodsockernivåer vid behandling med denna typ av läkemedel, jämfört med cirka 25 procent av dem som saknade dessa genvarianter.

- Vår studie är en av de första som presenterar djupgående kliniska belägg för att personer som bär på specifika genvarianter löper större risk att utveckla diabetes och dessutom uppvisar sämre respons på läkemedel som verkar via GLP-1-receptorn, säger Dr Mahesh Umapathysivam, studiens huvudförfattare, Centre of Research Excellence: Translating Nutritional Science to Good Health, University of Adelaide

”En trolig utveckling av denna forskning är att vi, i takt med att fler genvarianter som förutsäger responsen på diabetesläkemedel identifieras, kan kombinera denna information för att avgöra vilket läkemedel som har störst chans att förbättra blodsockernivåerna och vården för en enskild patient.”
(GLP-1-baserade läkemedel, såsom Ozempic, är ofta injektionsbehandlingar som reglerar blodsockernivåerna genom att stimulera bukspottkörteln att producera mer insulin samt genom att påverka aptiten.)

”Typ 2-diabetes är en av de främsta orsakerna till sjuklighet och dödlighet världen över. Trots tillgången till en rad glukossänkande läkemedel är det bara hälften av alla personer med diabetes som når de rekommenderade målvärdena för blodglukos”, säger Dr Umapathysivam.

”Detta visar att även om behandlingsmetoderna har förbättrats avsevärt, behöver vi fortfarande utveckla vården för patienterna. Det finns goda möjligheter att uppnå detta genom mer individanpassade metoder vid förskrivning av dessa vanligt förekommande läkemedel.”

”Vi hoppas att denna forskning ska fungera som en modell för framtida studier av genvarianter och på sikt leda till utvecklingen av en panel för genetisk testning. Syftet är att kunna identifiera det mest lämpliga läkemedlet för varje patient, för att därmed maximera förutsättningarna för en god diabetesvård och minimera risken för negativa utfall”, säger Dr Umapathysivam.

Arbetet med studien bedrivs med ekonomiskt stöd från organisationen Diabetes Australia.

Källa: News Medical

PAM kodar för peptidylglycin-alfa-amiderande monooxygenas, ett bifunktionellt enzym som omvandlar neuroendokrina peptidprekursorer till aktiva alfa-amiderade produkter. Det mogna proteinet bildas genom proteolytisk bearbetning av ett preproprotein, och dess två katalytiska aktiviteter verkar i sekvens för att möjliggöra aktivering av peptidhormoner och neuropeptider.

Källa: GeneCards