Publicerat 21 augusti 2018
Elin Aspholm, 36 år, har levt med diabetes typ 1 sedan hon var 13 år. I dag arbetar hon som diabetessköterska på Sundsvalls sjukhus och delar gärna med sig av sina erfarenheter till sina patienter. Hon tycker det är utmanande att komma fram till hur hon kan motivera och hjälpa just den patienten hon har framför sig, vilket inspirerar henne i sitt arbete.
 

När Elin var 13 år och drack mycket, kissade ofta och gick ner mycket i vikt sa hennes mamma: ”Du kanske har diabetes”.
Hon lämnade då in ett urinprov hos sköterskan på skolan som visade på ett alldeles för högt värde, så hennes föräldrar fick komma direkt och hämta henne på skolan. När hon kom in på akuten i Sundsvall visade det sig att hon hade 35 i blodsockervärde, blev diagnostiserad för diabetes typ 1 och inlagd på sjukhuset i två veckor.

Ingen i Elins familj eller på skolan hade diabetes men hon har ändå positiva minnen från skolan, där klasskamrater och lärare hade förståelse för hennes sjukdom.

- Jag har alltid varit öppen med min sjukdom så jag har aldrig tyckt att det har varit jobbigt. Jag har själv haft det största ansvaret och har inga minnen om att det har varit några problem, säger Elin.

Under tonåren tyckte hon själv att hon slarvade och inte skötte sig och åt bland annat godis när hon själv ville, men utåt upplevde de att hon skötte sig bra. Trots att hon pendlade mycket i blodsockervärde under tonåren så tyckte vårdpersonalen att det såg bra ut. Hon har dock aldrig, tack och lov, haft några komplikationer, varit medvetslös eller hamnat i koma genom åren.

Regelbundna arbetstider, jämnare blodsockervärden
När hon blev klar med sin utbildning som sjuksköterska 2006 läste hon även två kurser i diabetes. Efter sju år när hon jobbat på akuten på Sundsvalls sjukhus fick hon förfrågan om hon kunde tänka sig att jobba på diabetesmottagningen på sjukhuset. Hon började jobba extra där och märkte att hon mådde bättre, kände mindre stress och där hennes blodsockervärden också blev bättre.

- Jag fick bättre och jämnare blodsockervärden när jag fick jobba på regelbundna tider. På akuten hade jag inte heller tid att kolla vad blodsockret låg på, men nu fick jag tid att göra det, fortsätter Elin.

Bland hennes patienter på medicinmottagningen är det mest de med typ 1-diabetes och även en del med graviditetsdiabetes och typ 2-diabetes. De flesta kommer till Elin en gång per år där hon bland annat granskar blodsockerkurvor och gör insulinjusteringar. Hon hjälper även till med att ge råd och tips om bland annat träning, förhållningsregler, kollar blodtryck och fotstatus samt informerar om olika hjälpmedel.

- Jag trivs och tycker det är jättekul. Jag kan planera och lägga upp min egen mottagning, där jag träffar många olika människor med olika behov, vilja och förutsättningar. Det är många gånger utmanande att komma fram till hur jag kan motivera och hjälpa just den patienten jag har framför mig vilket inspirerar mig i arbetet. Skapa förtroende och inte föreläsa en massa, utan istället samarbeta och sätta upp mål gemensamt för att komma fram till lösningar på eventuella problem är viktigt för mig, förklarar Elin.

När det gäller hjälpmedel så har hon själv haft insulinpump sedan 1998 och CGM sedan två år tillbaka.

- Jag har ett helt annat utgångsläge samt bättre kontroll i dag.

Kost och träning är viktigt för Elin
När det gäller kosten så är hon mycket grundlig. Hon väljer noga sina kolhydrater, oftast de långsamma av god kvalitet och äter mycket grönsaker. Hon väljer bort vitt ris, vit pasta och snabba kolhydrater, men äter godis och chips någon enstaka gång, samtidigt som hon inte väljer bort något som hon saknar. Angående måltider blir det fasta mål som frukost, lunch och middag och gällande alkohol väljer hon viner med lägre sockerhalt och dricker till exempel aldrig cider.

Träning är också viktigt för Elin som har tränat i hela sitt liv. Hon sticker gärna ut på en löprunda och på vintern åker hon skidor, både utför och på längden. När hon i höstas var på en föreläsning med längdskidåkaren Robin Bryntesson i Örnsköldsvik, där han bland annat berättade om lägret Sockertoppen, kände hon att där ville hon vara med och mailade in en intresseansökan. Så i sommar var det första året som hon var en av ledarna på Sockertoppen.

- Det fanns något för alla barn på lägret. Jag tycker helheten var bra anpassad och att budskapet att ingenting är omöjligt för oss med diabetes framgick tydligt. Det var två väldigt roliga veckor som jag har känt glädje av hela sommaren. Hillevi, en av de andra ledarna, beskrev det så bra, ”Sockertoppen tömmer sömnkontot men fyller hjärtat”, tillägger Elin.

Att leva med diabetes typ 1 är ett heltidsarbete, där Elin poängterar att det är viktigt att ta sin sjukdom på allvar.

- Ju mer tid du lägger ned, desto mer tid får du över att leva. Du måste ta hand om dig och det är klart att det kräver en hel del arbete. Försök att inte se sjukdomen som en belastning, även om vi måste få ha perioder då vi inte orkar göra vårt bästa jämt också. Den bästa investeringen är att ta reda på hur man fungerar och skapa förutsättningarna för sig själv, avslutar Elin.

Text och foto: Ann Fogelberg

Läs om Sockertoppen HÄR