Publicerat 12 november 2018

Sara Hanisch har levt nära diabetes med sin lillebror som fick diagnosen diabetes typ 1 när han var sju år. Att ha en nära anhörig som har diabetes så nära inpå en är en ständig oro för att något ska hända. Nu väljer hon att jobba hos oss på Diabetes Wellness Sverige som volontär för att hjälpa till att sprida kunskap och lärdom om sjukdomen.

När Sara Hanicsh var tio år fick hennes lillebror diagnosen diabetes typ 1. Hon kommer ihåg att det var på sommaren och att de skulle åka på semester till västkusten och även gå på Liseberg. Men mitt i allihop fick hennes bror istället läggas in akut på sjukhus med konstaterad diagnos diabetes typ 1. Han hade då under en period varit väldigt törstig och även gått ner mycket i vikt. Det var inte förrän en väninna till Saras mamma sa att han kunde ha diabetes som de åkte in till sjukhuset.

- I efterhand  har mamma berättat att bland det första jag sa jag sa när han fick diabetes var: ”Då måste jag skynda mig att äta mycket godis i fall jag också får diabetes”, säger Sara.

Så liten kan kunskapen vara om sjukdomen och många har i dag begränsad förståelse om diabetes och om komplikationerna som kan uppstå. Det vill Sara ändra på genom att vara volontär hos oss på Diabetes Wellness Sverige. Hennes arbetsgivare ”Ledarna – Sveriges chefsorganisation” ger sina anställda möjlighet att två timmar i månaden kunna arbeta som volontär på arbetstid. Under denna tid kommer hon vara hos oss där hon vill kunna göra ännu mer skillnad för hennes bror och andra diabetiker genom att vara behjälplig på plats. För Sara var det en självklarhet att välja en organisation som sprider kunskap och som samlar in pengar till forskning inom diabetes med tanke på att hennes bror har sjukdomen.

- Det gör ont i mig att han har diabetes. Jag har lärt mig att det är en sjukdom som är vädigt individuell där vissa lyckas hålla blodsockervärdet under kontroll, men när det gäller min bror, och så klart även många andra, så har han för det mesta för lågt blodsocker fast han kämpar med att försöka kontrollera det.

En ständig oro
Att ständigt gå och vara orolig har följt Sara genom livet. Hon har varit med om att han har fått åkt in med ambulans till sjukhus flertalet gånger och flera gånger har hon själv hittat honom medvetslös och ringt efter ambulans för att han har haft alldeles för lågt blodsocker. Han har till och med fallit ihop på gatan på väg hem från skolan, där de ringt hem och sa att hennes lillebror har åkt in med ambulans på sjukhus. Så oron har alltid funnits där.

- Det känns väldigt frustrerande, för egentligen gör han allting rätt, men ändå får han för lågt blodsocker, diabetesen gör tydligen som den vill, förklarar Sara.

När jag frågar henne om vad han har för hjälpmedel i dag berättar Sara att hans kropp stöter ifrån det mesta så som insulinpump och sticklös blodsockermätare. Därför är det bästa för honom att som vanligt sticka sig i fingret och ta sprutor.

Ingen i släkten har diabetes, förutom hennes mormor, som har diabetes typ 2. Annars hade hon inte hört talas om sjukdomen tidigare. När hennes bror fick diagnosen märkte hon att det blev en omställning för alla i familjen och de införde bland annat fasta mattider. Eftersom sjukdomen ligger henne samt hela familjen varmt om hjärtat vill hon nu vara delaktig i arbete kring diabetes och sprida kunskap om sjukdomen till andra.

- Jag jobbar med projektledning i vanliga fall och tycker att det är jättekul att kunna bidra med min kompetens på Diabetes Wellness Sverige för att kunna öka allmänhetens medvetenhet om sjukdomen där jag ser att okunskapen är stor. Jag hoppas mitt engagemang som volontär hos er kan bidra till förbättrad kunskap om sjukdomen och få fler att vilja bidra till forskning och utveckling, avslutar Sara.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Jelena Minic