I den nya studien har forskarna studerat viromet, dvs alla virus i barnens avföringsprov. De har analyserat tusentals avföringsprover insamlade från hundratals barn som följts från födseln i TEDDY-studien (se faktaruta nedan), och identifierat ett samband mellan specifika virus och utvecklingen av autoimmunitet mot betacellerna. Tarmvirus inklusive Coxsackievirus (ett enterovirus) har tidigare varit inblandat i typ 1-diabetes, men den nya resultaten föreslår ett helt nytt sätt att förklara sambandet. Forskarna fann överraskande att det var en långvarig infektion, mer än 30 dagar, snarare än en kortvarig infektion som kopplades till autoimmunitet.
– Detta är viktigt eftersom enterovirus är en väldigt vanlig form av virus som ibland orsakar feber, halsont, klåda eller illamående. Många barn får det, men inte alla som drabbas av viruset får typ 1-diabetes. Bara en liten andel av de barn som får enterovirus kommer att utveckla betacellsautoimmunitet. De vars infektion varar en månad eller längre kommer att ha en högre risk. En långvarig enterovirusinfektion kan vara en indikator på att autoimmunitet skulle kunna utvecklas, säger försteförfattaren Dr Kendra Vehik, epidemiolog och professor vid Health Informatics Institute vid University of South Florida.
Betacellerna i bukspottkörteln uttrycker ett protein på cellytan som hjälper dem att kommunicera med närliggande celler. Detta protein utnyttjas av viruset som en receptormolekyl vilket tillåter viruset att fästa vid cellytan och sedan ta sig in i betacellen. Forskarna fann att barn som är bärare av en viss genetisk variant av den här virusreceptorn har en högre risk att utveckla betacellautoimmunitet.
– Det är första gången som det har visats att en variation i den här virusreceptorn kan kopplas till en ökad risk för betacellsautoimmunitet, en process som till slut leder till ett insjuknande i typ-diabetes, säger Vehik.
En annan upptäckt var att förekomst av adenovirus C, ett virus som kan orsaka luftvägsinfektioner, tidigt i livet var förknippat med en lägre risk att utveckla autoimmunitet. Det återstår att undersöka huruvida att adenovirus C tidigt i livet skulle kunna skydda mot att utveckla betacellsautoimmunitet.
– Tack vare alla TEDDY-föräldrar som varje månad från det att barnen var fyra månader och många gånger upp till fyra års ålder blev det möjligt att koppla en bestående tarmvirusinfektion till uppkomsten av en första betacellsautoantikropp. Lika viktigt är att adenovirus C minskade risken eftersom TEDDY tidigare har rapporterat att svininfluensa vaccinet Pandemrix också minskade risken för en första betacellsautoantikropp, säger professor Åke Lernmark.
Publikationen: Prospective virome analysis in young children at increased genetic risk for type 1 diabetes
Kort fakta om studien
Totalt undersöktes bajsprover från 766 barn i TEDDY-studien och 282 av 766 (37%) hade åtminstone ett bajsprov med enterovirus B. Av de 383 barn som fått en första autoantikropp så upptäcktes samma virus i avföringen vid minst två på varandra följande prover hos 45 barn jämfört med 25 barn hos de 383 autoantikroppsnegativa matchade kontrollerna. Om virus fortsatte att avges till avföringen var risken att tillhöra gruppen med betacellsautoantikroppar nästa dubbelt så stor.
Om TEDDY
TEDDY-studien är en longtudinell, multinationell studie som undersöker genetiska miljöfaktorer till typ 1-diabetes. Studien följer barn med förhöjd ärftlig risk för typ 1-diabetes från födseln till 15 års ålder vid sex studiecentran i USA och Europa, däribland Sverige. Omkring 30 procent av TEDDY barnen är från Sverige.
TEDDY finansieras av National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases (NIDDK), National Institute of Allergy and Infectious Diseases (NIAID), Eunice Kennedy Shriver National Institute of Child Health and Human Development (NICHD), National Institute of Environmental Health Sciences (NIEHS), Centers for Disease Control and Prevention (CDC) och JDRF.
Läs även Typ 1-diabetes är egentligen en virussjukdom HÄR
Källa: Diabetesportalen, Sara Liedholm
