Publicerat 11 juni 2018

Sofia Björklund fick diabetes när hon var 4 ½ år och har genom åren haft ett ostabilt blodsockervärde. För att kunna sova ordentligt på nätterna och känna sig trygg bestämde hon sig för att skaffa en diabeteshund. Schäfern Citrine är i dag Sofias trygghet, som har koll på hennes blodsocker dygnet runt.

När Sofia Björklund, 30, fick diagnosen diabetes typ 1 var hon 4 ½ år, efter att hennes föräldrar noterat att hon ofta var törstig och ofta fick gå på toaletten. Under alla år efter diagnosen har hennes blodsocker varit ostabilt och pendlat mellan 1-30.
- Det har aldrig funnits någon logik i mitt blodsocker, säger Sofia.
Under årens lopp har det tagit på både hennes kropp och på anhöriga. Så hösten 2009 bestämde hon sig för att skaffa sig en diabeteshund.
- Jag visste att jag ville ha en schäfer, det hade jag bestämt mig för när jag var sex år.

Citrine kom till Sofia när hon var åtta veckor och var då för liten att börja sin utbildning. Sofia skickade in en ansökan för utbildning med Citrine till SoS – Svenska Service- och Signalhundsförbundet, när hon var ett, och fick besked om att hon hade blivit antagen till utbildningen 2011. Efter två års utbildning hade Citrine sin examen.
Citrine har sedan dess varit Sofias trygghet, men när hon är på sitt arbete får inte Citrine vara med, utan är då hos sambo och mormor om vart annat varannan vecka.
- Då sover hon mycket, hon behöver ju också semester.

Pockar på uppmärksamhet om blodsockret är ostabilt
När Citrine inte är med Sofia kollar hon sitt blodsocker oftare, annars är Citrine med hela tiden, vilket känns tryggt för Sofia.
- Jag har mest hjälp av henne på nätterna i och med att jag inte vaknar när jag har för lågt blodsocker, fortsätter Sofia.
Så Citrine underlättar verkligen för henne och hennes sambo. När Sofia får obalans i sitt blodsocker är Citrine där och piper och gnäller, hjälper inte det så puffar hon på henne eller lägger sina tassar i hennes ansikte. Sofia är inte lättväckt, men Citrine ger sig inte förrän hon har vaknat och gör lovar runt sängen på natten för att kolla sin matte. Redan vid fyra månaders ålder hade hon koll på Sofias blodsocker, trots att hon inte hade börjat sin utbildning då.
- Hon kunde då bita och dra i mig för att varna mig.
I dag har Citrine ett larmhalsband med en flärp som hänger ner, som hon tar i munnen när Sofias blodsocker är för högt eller för lågt. Om de är ute och går så ställer hon sig mitt i vägen så att Sofia inte kan gå förbi och om de är hemma så kan Citrine titta mot kylskåpet för att markera att något inte är ok.

Iklädd gul väst i tjänst
När Citrine är i tjänst utanför hemmet har hon sin gula väst på sig, som markerar att hon jobbar. Då kan hon följa med Sofia och handla och hålla koll på sin matte. Hon får även vara med i större köpcentrum och på IKEA, Kvantum, Coop och ÖB i Söderhamn där de bor.
- Citrine har aldrig missat någon gång, vilket är en väldig trygghet. Men i dag har jag också CGM, vilket underlättar, men jag kollar ändå mitt blodsocker sju till åtta gånger om dagen, tillägger Sofia.
Under tiden måste Sofia se till att underhålla Citrines kunskaper och åker på de årliga kontrollerna.  Efter tio års ålder måste hon söka dispens för Citrine om att vara i tjänst. Då blir det veterinärbesök en gång i halvåret för att se till att hon klarar att hålla koll på sin matte.
- Hon ska ha koll på mig, inte jag på henne. När hon har täcket på sig då är det bara jag som gäller.
Citrine är verkligen en ovärderlig hjälp och trygghet för Sofia. Till andra som funderar på att skaffa en diabeteshund råder Sofia:
- Gör slag i saken. Det är en ovärderlig hjälp och trygghet. En hund i sig är bra och mysigt att ha och en hund som kan hjälpa betyder ännu mer, avslutar Sofia.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Martin Hedman

Läs även "Nos med koll på blodsocker"