Motgångar med typ 1 diabetes | Diabetes Wellness Sverige
Donate

Varje öre räknas verkligen.

Ge En Gåva

Du är här

Motgångar med typ 1 diabetes

Jag har sedan barnsben drömt om att jag en dag ska kunna säga att jag varit i världens alla länder och utforskat jordens alla hörn. Att jag fått vara med om äventyr utöver det vanliga och kanske, ja kanske till och med varit på månen. Under min uppväxt ändrades många drömmar, men just den om att resa och upptäcka världen utanför Sveriges gränser fanns alltid kvar och jag lovade mig själv att jag skulle ta steget ut i världen direkt jag slutade gymnasiet. Under andra året på gymnasiet hände dock något som skulle försvåra mina drömmar– jag fick diagnosen typ 1 diabetes.

Mitt blodsocker svängde kraftigt den första tiden vilket resulterade i ett flertal besök på akuten och intensiven, under en period visade mitt HbA1c så högt som 130mm/L.

På grund av min diabetes började jag tvivla på mig själv och mina drömmar – hur skulle jag som sjuk kunna förverkliga dessa? Med tiden blev blodsockret dock stabilare och trots tvivel från min sida bokade jag en flygbiljett ut ur landet.

Med handen på hjärtat kan jag säga att jag aldrig ångrat en enda resa jag gjort. Varje resa har givit mig något, även de resor där allt inte gått som en dans på rosor, och som rubriken lyder tänker jag berätta lite om några av de motgångar jag haft under mina resor som diabetiker i detta inlägg.

När jag tänker tillbaka på de olika missöden som skett under mina resor som diabetiker vandrar tanken direkt tillbaka till den fem månader långa resan jag gjorde till Sydamerika mellan år 2016-2017. Denna resa skilde sig betydligt från tidigare resor jag gjort då kunskapen i både diabetes och det engelska språket på många platser i Sydamerika är nästintill obefintliga och kriminaliteten dessutom extra påtaglig vilket vi redan under den fjärde dagen fick uppleva då vi blev inträngda av tre personer i ett hörn och rånade. På några sekunder hade jag blivit av med både handenhet till min Freestyle Libre och insulinpumpen Omnipod… Som tur var hade jag tagit med en extra av varje, det gör jag på alla resor, men rädslan över att än en gång bli rånad på medicin eller liknande gjorde sig påmind under resten av resans gång och det hände t.o.m. att jag vid vissa tillfällen valde att lämna allt på rummet medan jag gick ut vilket resulterade i ett högt blodsocker.

Tre månader in i resan kom ytterligare ett bakslag då jag på hotellet i Chile blev bestulen på de extra hjälpmedel jag hade tagit med till min diabetes. Där och då insåg jag att de två kommande månaderna skulle jag behöva använda en manuell blodsockermätare samt insulinpenna som jag inte behövt använda de senaste två åren. Det kändes riktigt tungt, dels för att jag blivit van och bortskämd med dessa hjälpmedel men även för att det varit så smidigt att använda under många av de aktiviteter vi gjort och planerade att göra. Jag kommer exempelvis aldrig glömma månaden därpå när vi bestämde oss för att cykla nedför El Camino de la Muerte, även kallad ”Dödens väg” i Bolivia. Dödens väg är sex mil lång, endast tre meter bred och som oftast består av en tät dimma, ihållande skyfall och inga vägräcken. Jag var fylld av adrenalin, väldigt nervös och förväntansfull vilket resulterade i att blodsockret pendlade mellan 3 mml/L – 20mm/L. Här hade min Freestyle Libre och insulinpump varit till stor hjälp, det hade bara tagit några sekunder att mäta mitt blodsocker och justera insulinmängden, men nu fick jag stanna upp och mäta med en manuell blodsockermätare samt ta insulin i magen i både cykel- och tung biltrafik! Det fanns också stunder då jag fick riktigt lågt blodsocker i relativt otillgängliga miljöer, exempelvis i Amazonas djungel samt när vi vandrade i glaciärer eller bodde i tält i regnskogen. Jag är en person som aldrig riktigt gillat sötsaker, men lyckligtvis hade jag under alla dessa tillfällen med tillräckligt med snabba kolhydrater vilket gjorde att mina svettningar, darrningar och den hjärtklappning jag får vid lågt blodsocker försvann relativt fort.  

Trots att jag varit på många resor innan jag åkte till Sydamerika tror jag att det var under denna resa som jag verkligen insåg vikten i att planera och att alltid försöka ligga ett steg före min diabetes. Att ha med mig något som fort kan höja mitt blodsocker om det skulle vilja sig illa och att alltid ha färskt insulin tillhands då värmen ibland kunde vara extrem (ett tips är att ha insulinet i en kylväska). I slutet av resan insåg jag också att man kan ladda ner ett antal olika appar på telefonen för att scanna blodsockret (förutsatt att man har sensorer till Freestyle Libre och en NFC-tagg inbyggd i sin telefon). Appen visade endast marginella skillnader från den traditionella blodsockermätaren jag hade med mig vilket gjorde att jag många gånger använde mig av appen under resten av resan!

Resan genom Sydamerika är en av de få resor där jag kommit hem med ett högre HbA1c än innan avresa, men också en av de mest lärorika resor jag gjort. Sydamerika är en fantastisk kontinent som bjuder på storslagna upplevelser som exempelvis världens största saltöken, praktfulla glaciärer, vulkaner, pulserande storstäder, byar, Amazonas regnskog, Anderna osv. I Sydamerika finns verkligen något för alla smaker och trots några missöden som uppkom där är längtan av att få åka tillbaka enorm!  

 

 

 

Carola

×

Share this