Livet upp och ner 17 | Diabetes Wellness Sverige
Donate

Varje öre räknas verkligen.

Ge En Gåva

Du är här

Livet upp och ner 17

Då var vi här igen, Vabruari brukar det kallas, alla föräldrars skräckmånad med sjuka barn. Veckan börjar med sonen som har över 40 graders feber, han vägrar att dricka eller äta något, vilket blir sjukt jobbigt när man har diabetes. Ja det är förstås jobbigt för alla andra med men har man diabetes så kan det få ödesdigra konsekvenser.

 Förväntar mig det värsta (att han blir så dålig att vi behöver åka in) eller det bästa att vi kan hantera det som komma skall. Hittills försöker vi sänka febern som bara klättrar uppåt, (Jättesvårt med barn som inte ens kan få i sig tabletter eller flytande Alvedon). Sambon åker raka vägen till apoteket där vi köper alla tänkbara febernedsättande som vi tror att han skulle kunna få i sig. Nu har vi provat allt! och tillslut hittade vi ett alternativ som passade sonen, ändå med att skölja ner med nåt annat, tack och lov!

Jag blir så himla stressad! vet faktiskt inte riktigt hur jag ska hantera det trots allt som hänt och händer. Bara febern i sig är jobbig, sen hantera hans upp och ner värden på blodsockret är i sig en annan jobbig del.

Vaknade upp dag två med att han mådde otroligt illa, dödsstorr i munnen och jätteont i magen. Mätte hans ketoner och han hade 1,1 i ketoner, illa! Har inte varit med om det innan och självklart blev jag jätterädd! jag ringde sjukhuset direkt och undrade vad vi ska göra. I väntan på telefontiden så plöjde jag igenom nätet och alla böcker jag har hemma innan dom ringde tillbaka.

Fick veta att ketoner på 0,8-1,5 är ok att sköta hemma, annars är det bara att åka in till sjukhuset. 1,2 hade han som högst men mådde pyton. Det kan ju absolut vara en kombination av hans influensa, höga feber och upphöjda ketoner som fick honom att må så dåligt som han gjorde.

Han kunde vare sig äta eller dricka någonting, försökte verkligen med allt han kände att han kanske kunde få ner. Det var några tuggor på en glass, några klunkar juice, några skedar yoghurt, ja ni förstår nog, inget av det han vanligtvis älskar gick ner.

För att få ner ketoner måste man få i sig både kolhydrater och insulin, den kombinationen gör att det sura i blodet försvinner och mängden ketoner minskar. Ja vi kämpade på och försökte få honom att förstå att vände vi inte på ketonerna så skulle vi vara tvungna att åka in till sjukhuset. Det ville han så klart inte så han försökte verkligen äta nåt, minsta lilla var vi glada för och det syntes direkt på värdet.

Vi slapp att åka till sjukhuset denna gång, det var verkligen till allas glädje. Vi är Så tacksamma att vi kunde hantera allt på hemmaplan. Nu känner man sig en del rikare på information och kunskap i sjukdomen Diabetes, vi har lärt oss otroligt mycket under denna kaos vecka, men vi klarade det!

Jag känner mig Så tacksam! Man ska inte alltid tro det värsta, det kan lösa sig och bli till det bättre, hur jobbigt det än känns i stunden. Det var en lärorik period för oss och nu är det över och vi känner oss starkare än någonsin i diabetesen.

Kram på er till vi hörs igen.

 

Anna

×

Share this