Att inte riktigt alltid ha kontroll.. | Diabetes Wellness Sverige
Donate

Varje öre räknas verkligen.

Ge En Gåva

Du är här

Att inte riktigt alltid ha kontroll..

Blodsocker är lite som vädret i fjällen, man kan konstatera hur det är just nu, men har i bästa fall bara aningar om hur det kommer bli eller varför det blev som det blev.

Att typ 1 och typ 2 är helt olika trots det gemensamma namnet diabetes, är kanske ingen nyhet. Jag skulle vilja påstå att det finns lika många olika varianter som det finns diabetiker. Jag förstår funktionen i att ha en samlad diagnos, men vad jag menar är att typ 1 för mig, och typ 1 för någon annan kan innebära helt skilda världar. Mina sköterskor och läkare har alltid propagerat hur jag ska bli expert på min diabetes och det känns mer och mer relevant för var dag. Bara genom att utgå från mina tio år som diabetiker kan jag förundras över förändringarna som mer eller mindre ständigt pågår. Konstigt vore väl annat, jag förändras och då är det inte säkert att det som fungerade igår också fungerar idag. Insulinkänslighet och hormonella faktorer är sådant jag upplevt kan svänga och ge nya förutsättningar för min vardag som diabetiker. Under mina tidiga tonår fick jag vara på tårna och justera doser hit och dit ganska frekvent, men en vanlig förkylning innebär fortfarande en rubbning i balansen.

Som de vanedjur vi alla är märker vi ganska fort när någonting inte är som de brukar. Kanske speciellt med de täta intervaller jag kontrollerar mitt blodsocker, då jag ser konstiga trender i mina värden innan jag riktigt känner av det. De schemat som jag tidsmässigt går efter under matchdagar är en generalisering och handlar nog lika mycket om logistik som diabetes. Jag upplever att för många faktorer spelar in vart mina värden tar vägen för att ständigt hålla mig inom ramen för några helt exakta rutiner. Jag tror att mina lagkamrater har snarlika rutiner, bortsett från att de inte kontrollerar blodsockret. Jag känner inte att jag måste äta exakt samma mat innan en match till exempel. Jag kan förstå de som känner så, och det finns en god tanke i att påverka det man kan, men det finns så många exempel på situationer som jag upplevt då det inte hade varit möjligt att följa några exakta rutiner - Försenade flyg eller oframkomliga vägar är knappast något som förskonar norrländska idrottslag. Att då tvingas att avvika från det enda spår jag känner mig trygg i hade, åtminstone för mig, förmodligen inneburit ännu mer stress än att ha ett mer adaptivt mind-set och vara redo för ett par alternativa scenarion, play it as it lays.

Även om jag tycker mig ha gjort någonting hundratals gånger så gäller det att vara uppmärksam och aktiv. Under en säsong från augusti och 8 månader framåt kommer det kvällar då det där närliggande laget är på besök, jag kanske har familj uppe på läktaren eller kanske någon personlig rivalitet som triggar lite extra. Lite mer spänning och nervositet än vanligt, något som har en förmåga att driva mitt blodsocker till obekväma höjder. Hur är det tänkt att jag ska räkna på något sånt? Ibland är det mer nervositet i kroppen än jag erkänner för mig själv och helt plötsligt räcker en rimlig måltidsdos bara halvvägs. Naturligtvis är det en sådan gång som någon lika nervös lagkamrat är intresserad över hur jag ligger till och konstaterar ”ojdå, inte alls bra”. Det sista jag vill är att de runt om mig börjar tvivla på att jag är förberedd att prestera, ännu mera stress. Jag trivs verkligen inte i känslan av att jag inte kan hantera mina egna problem. Där har jag också lärt mig just det, att det är mitt problem och att det är upp till mig att lösa det. Jag är inte skyldig någon annan ett bra värde, däremot är jag inte mitt bästa jag om jag inte tar hand om mig själv. Det hjälper sällan att svära till över varför det blev så här JUST IDAG. Jag kommer nog aldrig uppskatta ett högt blodsocker, speciellt inte just innan match*, men det har hänt mig mer än en gång och kommer mest troligt hända igen. Sansa dig, ta ett beslut och försök korrigera på ett lämpligt sätt, det är inte jordens undergång.

Adrenalinkicken kan ibland märkas på blodsockret redan kvällen innan och kulminera någon gång runt matchstart, men jag vet också att det brukar släppa efter första perioden och då vill jag inte ha för mycket insulin i kroppen för att slippa krascha. Jag har svårt att sätta siffror på det här och har aldrig riktigt räknat mig fram till någon regel. Det hade nog varit orelevant ändå, eftersom det förmodligen för sig på ett helt annat sätt i någon annans kropp.

Jag ska vara ärlig och erkänna att det med säkerhet finns de som är bra mycket mer skickliga på planering och rutiner, som får det att fungera hur bra som helst. Jag räknar inte kolhydrater till exempel, aldrig lärt mig. Istället har jag utvecklat någon form av förmåga att uppskatta måltidsdos i förhållande till vad jag sätter i mig, vad jag gjort innan och vad jag ska göra sen. Det är knappast en mycket enklare väg, och jag hör att i regel alla ny diagnostiserade får lära sig räkna kolhydrater vilket är toppen, men mitt sätt har fungerat väl för mig. Jag har heller inte någon akademisk kunskap om följdsjukdomar eller konsekvenser i det långa perspektivet, mitt Hba1C är inte något jag tänker på dagligen. Jag som allmänt inte är den som tycker om att planera mina dagar fullt ut, håller mitt fokus på hur jag mår just nu och att nästa träningspass eller aktivitet inte kommer störas av mitt blodsocker. Om du lever med bra nivåer dagligen, ja då har du ett bra genomsnitt på lång sikt. För mig känns det mer hanterbart än att oroa mig över min hälsa som 70-åring.

Jag kan verka obekymmrad, men visst blir jag förbannad ibland då det strular. Den frustrationen kommer sällan när jag mår dåligt, utan när min mätare säger att jag ligger dåligt till. Då jag mår sämre eller känner mig svag vill jag bara tillbaka till att känna mig stark och skärpt igen. Det är viktigt att komma ihåg att dina blodsockervärden inte är något poängsystem och att det viktigaste kriteriet för en välskött diabetes är att du mår bra.

*Med högt värde innan match menar jag > 9,5mmol/l. Värden under det är ingenting jag skulle korrigera med snabbverkande då jag hellre har en buffert inför en fysisk aktivitet än att ens riskera att ligga för lågt. Jag upplever mycket större besvär med att vara ”lite för låg” än att vara ”lite för hög”, då lågt blodsocker försämrar min förmåga att prestera väsentligt och i regel innebär någon form av avbrott för intag av socker..

Andreas

×

Share this