Hoppa till huvudinnehåll
Donate

Varje öre räknas verkligen.

Ge En Gåva

Att leva med LADA

Att leva med LADA

LADA är en typ av diabetes och drabbar framför allt de över 35 år. Man kan definiera den som en form av antikroppspositiv diabetes hos en vuxen person som dock saknar tydligt typ 1 insjuknande. Heléne Wollheim har levt med LADA i två och ett halvt år.
- Jag lever som vanligt, reser, jobbar heltid, träffar vänner, men jag måste planera och tänka efter innan jag tar vissa beslut, säger Heléne.

Publicerade: jan 11, 2018
Dela med sig:

När Heléne Wollheim, 53 år, blev törstigare än vanligt trodde hon att det berodde på tabletterna som hon åt för sin sköldkörtel, sedan två veckor tillbaka. När hon sedan började se sämre och blev yr insåg hon att det inte riktigt stod rätt till och ringde en läkare direkt.
- Jag var rädd att jag hade fått en hjärntumör, berättar Heléne.  
Hon åkte då in akut på sjukhuset där de registrerade ett blodsockervärde på 45. Efter någon dag på sjukhuset fick hon diagnosen LADA och fick börja med sprutor direkt i och med att hennes blodsocker var så högt. Första dagarna fick hon dropp i och med att hon var så uttorkad, och redan på andra dagen fick hon börja träna med sprutor. I dag har hon en Libre-sensor och kollar sitt blodsocker åtta till tio gånger per dag.

Noga med måltiderna
Innan hon fick diagnosen LADA åt Heléne inte frukost. Men i dag är hon noga med alla måltider, frukost, lunch, middag samt ett mellanmål på eftermiddagen.
Frukosten är den måltid som är någorlunda lika varje dag, annars varierar måltiderna mycket, som hon försöker anpassa insulinmängden till.
- Jag tar ett måltidsinsulin vid varje måltid och ett långtidsverkande varje kväll. Ibland behöver jag ta en korrigerande dos om jag har beräknat fel vid måltidsinsulinet, då det inte alltid tar på samma sätt, fortsätter Heléne.
Hon väljer bort vitt bröd, läsk och kakor. Men hon har tidigare inte varit så förtjust i det, så det är inga problem för henne. Hon försöker dock tänka på att ta bort lite kolhydrater, vilket inte alltid är så enkelt.
- Nudelsallad är bra, och äter jag bara sallad kompletterar jag ofta det med en skiva bröd till eller tar en pastasallad istället.
När hon är bortbjuden på middag eller ska på något event eller mingel kan hon ibland vara osäker på vad som serveras och hur hon behöver förbereda sig. När hon får en inbjudan till middag tar hon ibland kontakt med värdparet för att checka av vad de kommer att servera så att hon vet hur hon ska anpassa sitt insulin.
- Om jag är bortbjuden till 19 så kan det i värsta fall vara middag 21 och då måste jag förbereda mig på det, tillägger Heléne.
Det hela handlar om att planera. Så i reserv har hon alltid med sig Dextrosol, någon frukt som banan och chokladbar.

Sjukdomen är inget hinder
Hon har alltid varit öppen med sin sjukdom för kollegor, vänner och folk i hennes närhet, så att de omkring henne kan reagera om något inträffar. Allt för att det ska bli så bra för henne och hennes omgivning som möjligt. De ska känna sig trygga i hennes sällskap, och lätt märka av när hon får känningar.
- Jag blir lite disträ, får svårt att prata, pratar konstigt, känner mig berusad och är som i en bubbla, när jag får känningar, förklarar Heléne.
Stress påverkar henne också negativt, då hon får för högt blodsockervärde, men hon kan även få dippar ibland.
Hon är även måttlig i sin alkoholkonsumtion och dricker nästan aldrig starksprit. Om hon har varit på middag så är hon noga med att alltid kolla sitt blodsocker och försöker även äta något, till exempel en banan, innan hon går och lägger sig.
Promenader är något hon gärna går på. Men träffar hon någon på stan som frågar om hon ska med på en promenad måste hon planera och tänka efter om hon är förberedd att följa med. Har hon vatten med sig? Kommer de att stanna på något fik på vägen? Så ibland kan det vara svårt med en spontanpromenad.
Hon har inte tackat nej till resor eller andra utflykter på grund av sin sjukdom. Men hon måste tänka efter innan och planera.
- Jag ska styra över sjukdomen, inte sjukdomen över mig, poängterar hon.
Två gånger per år går hon på koll och har fått mycket bra bemötande från både läkare och diabetessköterska. Hon framhåller dock att det är viktigt att personkemin stämmer och rekommenderar att man ska byta om man inte är nöjd. De har föreslagit att hon ska börja med pump, men hon är inte riktigt redo ännu. Men det finns så klart i hennes tankar i framtiden.
- Man måste se till att man själv mår bra, då klarar man av att leva med diabetes, avslutar Heléne.

Läs mer om LADA Här

Text: Ann Fogelberg

Dela med sig: