Mohamoud Mohammed | Diabetes Wellness Sverige Hoppa till huvudinnehåll
Donate

Varje öre räknas verkligen.

Ge En Gåva

Du är här

Mohamoud Mohammed

"Det fanns ingen kunskap om diabetes"

Mohamoud Mohammed, 63 år har levt med diabetes typ 2 sedan 1992. Han är ursprungligen från Somalia och kom till Sverige 1995. Han har tre döttrar och två söner tillsammans med sin fru Fatima. Två av hans döttrar är sjuksköterskor och den tredje började läkarlinjen men hoppade av. Mohamoud säger att det är en trygghet att ha medicinsk kunskap inom familjen. Sjukdomen upptäcktes när Mohamoud fortfarande bodde i Somalia. Då hade alla symtom kommit, men han berättar att han hade sjukdomen långt innan dess men kunskapen på den tiden i Somalia var låg. Han upptäckte att han kissade väldigt mycket och sedan kom beskedet.

mohamoudkollag

- Det var väldigt svårt i början, i mitt hemland Somalia. Det fanns inte så mycket kunskap om diabetes. Där dör man av sjukdomen, det var allt. Det var en känslomässig tid. Det fanns ingen medicin alls. De tabletter som fanns var inte bra nog och väldigt dyra. Några i familjen hade redan diabetes. Men de fick reda på att de hade sjukdomen efter mig så jag hade ingen kunskap alls. Min syster fick amputera ett ben på grund av sin diabetes och min mamma fick njursvikt.

Mohamoud stryker handen över huvudet, under ett ögonblick kan man se hur minnet blixtrar till i hans ögon. Det finns ett djup, ett helt liv av erfarenhet och det slår mig. Minst en tredjedel av det livet har varit präglat av diabetes. Det finns en ödmjukhet i hans röst när han fortsätter.

- Min familj hade det svårt i början när min sjukdom upptäcktes. I Somalia på den tiden trodde man att mediciner förvärrade sjukdomen och att man skulle bli beroende av medicinerna. Det var alltså en väldigt negativ inställning till medicinering. När jag kom till Sverige 1995 blev allt annorlunda.  Jag fick kunskaper om diabetes och fick lära mig hur jag skulle leva med sjukdomen för att hålla den i schack. Jag fick prata med andra diabetiker och höra vad de hade för upplevelser och erfarenheter, fick tips och råd. Det tog ändå ett tag innan jag fick rätt medicinering. Man måste förstå att jag gick väldigt lång tid med min sjukdom innan jag fick hjälp. Min bukspottkörtel tillverkar insulin men det räcker inte. I början fick jag tabletter och en spruta på kvällen. Nu tar jag två sprutor och har slutat med tabletterna. Idag har alla i min familj kunskap om sjukdomen, det är skönt. Min diabetes har blivit en del av vardagen och alla vet vad det beror på när jag tappar humöret, blir irriterad, arg, ledsen, nervös. Då ligger jag högt.

Hur påverkar din diabetes din vardag idag?

- Inte så mycket. Jag måste hålla mina mattider, jag släpper allt när det är dags att äta. Sen motionerar jag varje dag 45-60 minuter, jag brukar promenera. Det är inte svårt att leva med diabetes men när man får ont i kroppen av någon anledning eller blir sjuk så blir det ett problem. Jag har diskbrock, på grund av det har jag problem med axlar, nacke och rygg. När det gör ont då påverkas min diabetes. En gång fick jag lunginflammation, det var väldigt jobbigt. Jag gick ned 8 kg och hade väldigt höga världen. Då fick jag bita ihop och göra allt för att bli lägre.

Det är svårt att föreställa sig mannen som målande beskriver de hälsoproblem han haft på grund av sin diabetes eller hur hans diabetes har påverkats som en sängliggande och sjuk man. Han ser snarare ut att vara en väl bevarad 50 åring än sina 63 år. Han har pigga ögon och är social och uppmärksam. Vaken är ett bra ord att beskriva honom med. Jag frågar om det finns någonting mer han vill berätta om.

- När man är diabetiker är bra motion och matvanor det viktigaste. Man behöver inte ändra på sina matvanor speciellt mycket, jag behövde det i alla fall inte. Men det är viktigt att äta regelbundet, det går inte att hoppa över en måltid då och då. Kan man hålla maten och motionen så ger det otrolig mycket. Man bör också undvika sådant som kan påverka ens diabetes negativt. Sedan är det viktigt att man får den hjälp man behöver, Jag har aldrig upplevt något problem med det. Jag har en husläkare jag kan vända mig till när jag behöver. Min diabetesdagbok som jag fått av Diabetes Wellness Sverige är också användbar. Jag använder den när jag är ojämn och ska till min läkare. Som diabetiker tycker jag inte att man ska hymla om sin sjukdom. Det är inget att skämmas för. Som anhörig eller för någon som har daglig kontakt med en diabetiker, får man aldrig glömma att en diabetiker aldrig är helt trygg och att deras beteende kan förändras på grund av sjukdomen. Som diabetiker är det skönt att veta att andra vet och förstår. 

Text: Fanny Widinghoff